FRA för sista gången

Jag börjar tröttna rätt ordentligt på FRA-debatten. Tonläget börjar bli lite för uppskruvat på ett väldigt obehagligt sätt.

Mitt sista inlägg i debatten får bli en uppmaning till FRA-lagsantagonisterna att sansa sig en smula, och en uppmaning till FRA att kolla med en av sina föredetta värnpliktiga hur kul det är att få sina mail lästa av främmande människor.

Sorry, men vår produktutvecklare är idiot

Den Stockholmsbaserade butiken "the Terrace" ägs och drivs av Allmäna Idrottsklubben. Från start fick den kritik för att den flirtade med element som i övrigt ses som oönskade på arenan, mest för att butikens utbud mestadels består av kläder som gillas av s k casuals och deras hang arounds. Kritiken var rätt larvig när den kom och var sannolikt (eller förhoppningsvis) mest ett resultat av ett bra spinn från gnagets PR-byrå. Ibland är all publicitet bra publicitet.

Nästa steg i utvecklingen är att butiken låter meddela att de nu lanserar en egen kollektion. Det är väl säkert ett bra initiativ, Sverige behöver fler som kan leverera plagg av hög kvalitet till bra pris och AIK behöver all stash de kan få in, även om det nog kommer att krävas ett par hundra års försäljning innan man har råd att tjacka in Christiano Ronaldo.

Personligen så kan jag dock inte annat än tycka att det är fånigt att en svensk butik, ägd av en svensk idrottsförening, baserad i Stockholm, trycker upp tröjor med texten "The Terrace - London". Hur tänkte ni då?

Att häckla en hycklare

Hur signalspaningslagen kommer att påverka Sverige återstår att se. Det var ingen överraskning att lagen gick igenom, det hade den gjort förr eller senare. Om inte annat efter nästa maktskifte.

För vi får inte glömma bort att det här ursprungligen är ett sosseförslag, något som Anders Karlsson, socialdemokratisk ordförande i försvarsutskottet tydligen har glömt. Det är lätt att vara emot när man är i opposition, men hyckleriet blir rätt uppenbart när man var för när man satt i regeringsställning.

De som förlorar på förslaget är överhuvudtaget de som gillar demokrati, dels för att lagen i sig inte är varken demokratisk eller liberal, och dels för att cirkusen runt om kring kan få den mest övertygade partisten att bli politikerföraktare.

Det ska också bli mycket intressant att se hur de stora IT-företagen reagerar på FRA:s nya möjligheter. Att Google, Microsoft och Yahoo vek ner sig i förhållande till den Kinesiska regimens krav på censur är en sak. Det är trots allt svårt att säga nej till att få vara verksam på en marknad med en miljard potentiella konsumenter och tio procents årlig tillväxt. Att steka ett liten perifert skitland med nio miljoner invånare är sannolikt mycket enklare. Om inte annat bara för att markera.

Sed quis custodiet ipsos custodes?

Dagen efter, FRA-förslaget gick igenom och Sverige förlorade.

Hur jag än försöker så kan jag ändå inte uppbåda lika mycket upprördhet över Bodströmssamhället som över det faktum att Sverige underpresterade å det grövsta i EM-fotbollen. Det är helt enkelt inte okej.

När partipiskan viner

Enligt SVD så verkar det som att de två Centerpartisterna Fredrik Federley och Annie Johansson kommer att vika sig för partitrycket och rösta ja till den s k FRA-lagen.

Det är givetvis viktigt att partierna generellt sett är inbördes eniga och att alla ledamöter följer partilinjen. Alternativet är att vi går ifrån partisystemet och har fullskaliga personval där majoriteten i en krets bestämmer vilken person som ska representera orten. Det är sannolikt inte ett bättre system än dagens.

I just den här frågan så kan man dock se ett tydligt undantag. FRA-lagen innebär ett så pass stort ingrepp i den personliga integriteten att riksdagsledamöter med avvikande åsikt bör vara beredda att riskera sina politiska karriärer för att sänka den. All heder till Moderaternas Karl Sigfrid som öppet deklarerar att han är beredd att göra just detta.

Särskilt som den i princip inte kommer att ge någon effekt. Alla som varit i närheten av underrättelsetjänst vet att problemet inte är att hitta information, utan att sålla ut den information som är intressant. Utifrån det perspektivet så kan man lätt konstatera att FRA snarare kommer få det svårare att identifiera terrorhot i och med att den totala informationsmassan de kommer vara tvungna att hantera kommer att bli enorm. Sannolikheten för att Al Quaida öppet ska hotmaila sina planer på att spränga Folkets Hus i Motala kan också antas vara rätt låg.

De riksdagsledamöter som är under hårdast press just nu är också de som i hög grad har kryssats in. Om de går emot sin personliga övertygelse och dessutom sviker det förtroende de fått av de som kryssat dem så kommer också personvalet att tappa väldigt mycket legimititet, eller snarare tappa den lilla legimitet som systemet överhuvudtaget har.

Att sen FRA-lagen förr eller senare kommer att införas är ju däremot dessvärre uppenbart. Det är ju trots allt ett sosseförslag från början, som först förkastades av framförallt centerpartiet, för att sedan tas upp igen och då förkastas av sossarna. Under nästa Socialdemoratiska mandatperiod kommer sannolikt ett nytt, något reviderat, förslag dyka upp och passera utan vidare debatt.

Storstockholms Lokaltrafik önskar dig en god morgon och en fortsatt trevlig dag

Imorse passerade jag som vanligt Gullmarsplan. Väl igenom spärren så fick jag nöjet att prata med en marknadsundersökare från SL som ställde ett par frågor om ur jag upplevt den service jag fick och hur jag generellt uppfattar spärrvakter (ett ord som är lättare att associera till lägervakter än till servicepersonal, om inte annat rent inställningsmässigt).

Mina svar gick i korthet ut på att jag tyckte att bemötandet just denna morgon var okej, men att det på det stora hela är kass. Min gissning är att de flesta kommer att ge spärrvakten ett mycket bra betyg. När han finns inom hör- och synhåll för den som blir intervjuad så är det oftast svårt att svara något annat. Det är normalt mänskligt beteende, man talar inte gärna illa om folk när de hör.

Rimligtvis så borde väl spärrvakten ha skärpt till sig lite också. Det skulle jag göra om jag var på jobbet och hade en person bakom ryggen som skulle utvärdera mig. Att spärrvakten ifråga inte var trevlig i den situationen är rätt symptomatiskt för hur personalen på Gullmarsplan beter sig. De har aldrig mer än en spärr öppen till tunnelbanan i rusningstrafik, de är extremt sura och otrevliga och ofta får jag för mig att de avsiktligt öppnar svänghjulet lite för sent så att man ska slå i benet när man försöker passera.

En av mina sämre upplevelser på Gullmarsplan var när tunnelbanetrafiken var inställd och all transport söderut ersattes av bussar. Ett normalt fungerande företag hade i det läget gjort sitt bästa för att informera sina kunder om vad som händer, vad som gäller och hur de bäst agerar för att ta sig dit de ska. Så icke SL, de agerade med ryggmärgen och drog in all personal på hela stationen. Spärrarna var obemannade, SL Centret slogs igen. Personalen ersattes med två skyltar med ett obegripligt skrivet budskap. Det tog mig ungefär femton minuter att hitta till rätt buss, väl där kom jag inte på eftersom antalet resenärer vida översteg antalet platser. Ingen visste heller när nästa buss skulle komma.

SL-personalens betydelse för produktiviteten och det allmäna välmåendet i staden kan förmodligen inte underskattas. De är i många fall den första aktiva mänskliga kontakt många av oss löneslavar får en vanlig dag och har alltså stor makt att genom sitt bemötande påverka hur du och jag under resten av dagen kommer att bemöta vår omvärld. Ett leende och en smidig förbipassering kan betyda mycket och är också något man rimligen borde kunna kräva av folk som jobbar i serviceyrken.

Sådana här saker skulle SL få reda på om de hade gjort en seriös marknadsundersökning komplett med öppna frågor. Istället gör de som väldigt många andra företag, de utformar undersökningen för att få ett så högt NKI som möjligt. Det kanske är kul för VD och marknadschef, för oss konsumenter är det det inte.

FRA och storebrorssamhället

FRA-lagen har debatterats ingående de senaste veckorna. Detta särskilt i bloggosfären där de flesta har gått upp i spinn och bekämpar lagen med näbbar och klor. Jag har inte orkat sätta mig in i förslaget helt och fullt men är instinktivt emot allt som inskränker den personliga integriteten. Särskilt när antalet terrorattentat som begåtts i Sverige de senaste åren är rätt lågt. Vad har vi; en brandbomb mot en vallokal för svensk-irakier, förvirrade nynazister som försökte starta raskrig genom att panga doror på ett par skolor och vänsterextremister som hade lösa planer på att spränga en bomb på en McDonalds-toalett.

Dessa är förvisso brott som bör bekämpas och beivras, men knappast såpass allvarliga att myndigheterna behöver få tillgång till alla mina mail bara för det. Generellt sett så ska man vara skeptisk när övervakningsmöjligheterna ökar mer än exponentiellt i förhållande till hoten, och när rädslor och känslor tar överhanden och forskning och beprövad vetskap får stryka på foten. Ungefär som i fallet med FRA-lagen alltså.

Min förhoppning är att riksdagsmännen, innan de trycker på den gröna knappen, ägnar trettio minuter av sitt liv och sin arbetstid för att kolla på Penn&Tellers granskning av vad övervakarna faktiskt gör med sina övervakningsmöjligheter när ingen ser på. Det är trots allt människor som ska administrera övervakningen. Småaktiga, snokande och nyfikna människor.




Jag hittar dessvärre bara del 1 och 2 av avsnittet på YouTube, men jag tror att budskapet ska kunna gå fram ändå. Sit back and enjoy the show. På detta sätt sparar ni också tio minuters tittande, tid som ni kan använda till något viktigare.

Om inte annat så är det alltid kul att CC:a några meningslösa mail i veckan till fra@fra.se. Alla mail som kommer dit registreras och kan begäras ut i pappersform om man vill att myndighetspersonalen ska få göra skäl för lönen.