Om alienation

DN Kultur har idag en kortare text om Sarah Palin och om hur den intensiva mobbningen av henne bland Hollywoodfolk och komiker kan fungera tvärtemot och skapa sympati för henne.

Det här är ett fenomen som är rätt typiskt Usa, det finns en ryggmärgsreflex som säger att så fort kultureliten är emot något så blir the average Joe för. Detta beror givetvis på att kultureliten i Usa är typiska latteliberaler, totalt ur fas med den övergripande kulturen i landet och dessutom har svårt att dölja sitt förakt för alla som bor utanför storstadsområdena och tjänar under 150 000 dollar om året.

Den svenska motsvarigheten till detta heter Svenskt Näringsliv, det är svårt att inte få lust att plocka upp AK47:an och den röda fanan när nån från Svenskt Näringsliv uttalar sig i debatten. De har en förmåga att vara dumma, plumpa och helt utan känsla för sin samtid. Deras sagoannonser är ett klockrent exempel på detta, man lägger enormt mycket pengar på att göra något som i slutändan blir helt kontraproduktivt. Jag älskar att konsumera, men efter att ha läst sagan om gumman som handlade för lite så övervägde jag allvarligt att gå Gröna Vågen och tälja barkbåtar i julklapp till vänner och familj.

Slutsatsen av detta är att vissa människor borde lära sig att hålla käften. Det är möjligt att de i många fall har rätt i det de säger, men sättet de säger det på gör att de bäst bör hålla sig utanför debatten.