Något som varit på modet ett tag nu är att så fort som ett politisk beslut går emot en börja kräva folkomröstningar om ditten och datten. Det rör allt och ingenting, FRA-lagar, folkomröstning mot den sittande regeringen och inte minst Lissabonfördraget, EU:s "grundlag". Just den sista har fällts flera gånger i folkomröstningar runtom i Europa, något som allt som oftast hyllas i partsinlagor från vänster.
Folkomröstningar kan ses som en fin grej. Ett närmande till den deltagande demokrati som rådde i Athen för ett par tusen år sedan. Problemet är dock att det är väldigt svårt att formulera frågor som överrensstämmer med hur ett komplext politiskt beslut är konstruerat. Det är också väldigt svårt att få folk att faktiskt rösta i överensstämmelse med hur sakfrågan är beskaffad (en intressant passus är ju också att den athenska direktdemokratin förutsatte att kvinnorna inte hade rösträtt utan ägnade sin tid åt att ta hand om barnen, samt att det fanns slavar som utförde allt tungt kroppsarbete vilket gav männen all tid i världen att debattera, diskutera och fundera).
Lissabonfördraget och EU i stort kritiseras hårt från alla håll, och alla ser att det är just deras motiv som föranlett ett nej. Vänstern ser det som en protest mot det nyliberala EU, libertarianerna ser det som en protest mot det socialdemokratiska projektet EU, soffliggarna ser sin chans att "protestera mot etablissemanget och ge politikerna en knäpp på näsan" och de verkliga vinnarna - populistpartierna på högerkanten - får möjlighet att rasiströsta mot polska rörmokare och skumma turkars möjlighet till inträde i unionen.
Jag minns den tid då jag som ung idealist kampanjade för att Sverige skulle införa Euron som valuta. Det fanns då i princip två huvudsakliga anledningar till att rösta ja; rena ekonomiska motiv (positiva eller negativa) samt mer idealistiska motiv kring fördelarna med ett enat Europa. De som röstade nej var däremot extremt splittrade, det var allt ifrån folk som skulle rösta nej för att protestera mot biltullarna i Stockholm (trots att de partier som var för tullarna även var aktiva på nejsidan i folkomröstningen, konsekvens och logik är som sagt var inte något som gynnas av folkomröstningar) till männsikor som hellre ville ha en global kommunistisk diktatur och inte tyckte att EU var världsomspännande nog. För att inte tala om de tokskaft som ägnat större delen av sin politiska karriär åt att kämpa mot parabolantenner och reklamfinansierade medier.
Den folkomröstningen slutade som bekant med att vänsterblockets uppskruvade retorik tog livet av Anna Lindh. Mihajlovic var inte den riktiga mördaren i det fallet, utan det var Ohly, Esbati, Wetterstrand m fl som dödade henne genom att utmåla de som var för Euron som onda egoister enbart ute efter att beröva svenska folket dess makt och självstyre.
En folkomröstning i något annat ämne skulle sannolikt inte bli mer balanserad. Särskilt inte om man utvidgade antalet folkomröstningar vilket sannolikt skulle bli fallet om populasen får rätt att när som helst kräva nya pop counts i vitt skilda ämnen. Personligen skulle jag kunna tänka mig en folkomröstning om skattetrycket, partier på högerkanten eller andra med bruna sympatier skulle nog inte ha något emot att rösta om huruvida sverige ska ta emot utomeuropeiska invandrare eller inte.
Folkomröstningar är bra på att skapa en sak, och det är inte ökat demokratiskt inflytande utan politisk låsning. Den enda folkomröstning som varit bra, korrekt utformad och avspeglat sakfrågan är den som rörde höger- och vänstertrafik. I just det fallet så gick politikerna till sist emot folkviljan, något som få är missnöjda över idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och det som kanske är mest problematiskt utifrån hur vårt demokratiska system är uppbyggt är väl att "folkviljan" (i folkomröstningar) så att säga riskerar att hamna i konflikt med "folkviljan" (i form av dem vi utsett som representanter).
Den parlamentariska, representativa demokratin är ju långt ifrån felfri, men systemet bygger ändå teoretiskt på att partierna och ledamöterna vi röstar på faktiskt ska representera vår vilja. Och eftersom det handlar om just ett system så är denna teori inte oviktig. På så vis är det paradoxalt att utfallet av folkomröstningar kan gå emot majoritetens uppfattning i parlamentet.
Så långt det teoretiska planet. I praktiken kan man ju med fog hävda att partier och politiker är en liten elitistisk klick med liten koppling till just folkviljan. Det problemet tror jag dock att man bör lösa på annat sätt än med ökat inslag av folkomröstningar. Till att börja med vore väl en författningsdomstol inte så dum. Och varför inte en förändring av valsystemet mot majoritetsval i enmansvalkretsar när man ändå håller på.
Jag är inte så övertygad om att de folkvalda är satta att följa folkviljan, i mångt och mycket skulle jag vilja säga att det är tvärtom. Folkvilja och opinion är lättstyrda varför jag snarare ser att parlamentarikernas uppgift är att ägna sin tid, sina kunskaper och sina erfarenheter åt att guida landet i rätt riktning. Med eller utan folkviljans medhåll.
Ett stort problem i de flesta länder idag är ju att politikerna inte vågar genomföra nödvändiga reformer för att folket tycker tvärtom och s a s föredrar att det blir varmt för en liten stund (kissa i byxan-analogin).
Generellt så tycker jag att det skylls väl mycket på politikerna när det gäller att de har "distansierat sig från väljarna". Väljare har också ett visst ansvar att faktiskt sätta sig in i den politik som de olika partierna vill genomföra (utanför slagordens förlovade land), om man inte orkar göra det så ska man fan inte gå och rösta.
Mer inslag av direktvalda politiker med större direkt ansvar mot sina väljare är något jag också önskar. Likaså en författningsdomstol, det finns alldeles för lite respekt för grundlagen i Sverige idag. Att Göran Persson kunde dissa KU genom att referera till det som "en av de där bokstavskombinationerna" utan att tvingas avgå är ett dåligt betyg för vår demokrati.
Skicka en kommentar