På tidningen Fokus webbplats hittar jag en artikel av alltid eminente Kjell Häglund.
Han diskuterar där kulturkritikernas roll i den förändrade medieverkligheten och når ungefär samma slutsatser som jag gjort i ett tidigare inlägg, om än på ett stilistiskt överlägset sätt.
Det jag framförde i min tidigare post var just behovet av en differentierad kulturkritik där inte low brow längre ställs mot high brow. Bloggar och webbplatser med kommentatorsfunktion fyller till stor del den funktionen idag. Det är lättare att få en synpunkt från någon som delar ens egna kulturella referensramar istället för att låta en Rimbaud-älskare rescencera senaste Rambofilmen vilket naturligtvis blir totalt ointressant.
En sak som är väl värd att föras upp här är också att den syn vi idag har på hög vs lågkultur egentligen är rätt konstruerad. Om vi idag tittar objektivt på de farsartarde pjäser som skrivits av Moliere, Shakespeare och de gammelgrekiska dramatikerna så kan vi snabbt konstatera att de inte är särskilt high brow. Det som utmärker de pjäserna är snarare en överhetshäcklande prutt- och underlivshumor som ligger bra mycket närmare Stefan och Kristers revyer än vad vi traditionellt sett ser som Dramatenkvalitét.
Om man dessutom ser rent krasst på de tekniska möjligheterna vi har idag jämfört med vad tidigare kulturarbetare har haft så är det enkelt att dra en snabb slutsats. Om Shakespeare hade skrivit sina manus idag hade han inte gjort det till teaterscenen. Han hade skrivit för HBO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar