Gör om, gör rätt

Om ett drygt år är det EU-val igen. Ett val som få bryr sig om och om man bryr sig om det så proteströstar man i stor utsträckning. Junilistan dansade förra sommaren, Sverigedemokraterna kommer sannolikt göra det i år.

Den gemene väljaren uppfattar EU-parlamentet som något oerhört abstrakt. Väljaren har i det fallet rätt. Parlamentets arbetsuppgifter, mandat och funktioner är högst oklara. Det bedrivs också väldigt mycket disco-arbete i parlamentet då det dels är allmäna missnöjesmänniskor som röstas in dit och dels antingen unga politiska talanger som ska skolas in eller äldre avdankade som får en plats tack vare lång och trogen tjänst.

Det speciella med EU-frågan är att den så totalt splittrar partilinjerna. Det är lika sannolikt att en moderat på valbar plats är EU-motståndare som att en miljöpartist är för. Det här gör det väldigt svårt att fatta ett beslut om vad och vem man ska rösta på. Om jag är Socialdemokrat och EU-vän så finns risken att jag med min röst skickar en vänstersosse som hatar EU och kommer in på personkryss, och om jag gillar en speciell miljöpartist som står halvlångt ner på listan så är jag ändå tvungen att rösta på partiet för att få en chans att få denne person in i parlamentet, något som är en högst osäker strategi då sannolikheten är stor att det är någon annan som till sist får fylla stolen.

Valet till EU-parlamentet är därför en möjlighet för Sverige att prova något helt nytt. Låt detta val vara det sista som bedrivs i partiform för att till nästa mandatperiod gå över till ett hundraprocentigt personval. Då individernas åsikter skiljer sig så mycket från partiernas i EU-frågan så är detta mycket mera lämpligt. Särskilt som det antal platser som ska tillsättas är såpass få.