Det är allt lite underligt, att samtidigt som George W Bush är en av de amerikanska presidenter som expanderat den offentliga sektorn i störst utsträckning, så är Göran Persson den statsminister som genomdrivit flest liberala reformer i Sverige.
Det är något som inte stämmer i den ekvationen.
torsdag 25 september 2008
onsdag 24 september 2008
Meat is murder
Ideell reklam och kommunikation är aldrig lätt att jobba med. Det är ofta rätt abstrakta värden som ska säljas in och man har nästan alltid en pytteliten budget som gör att man blir beroende av mediers och byråers välvillighet för att få någon form av genomslag i sin argumentation.
Nyckeln till att lyckas få effekt med ideellt producerad reklam är att sticka ut så mycket man kan och vågar. Att inte maximera de uppmärksamhetsväckande faktorerna i kommunikationen är att be om att misslyckas. En organisation som har fattat detta är Djurens Rätt, som dunkar igång en skolkampanj med buller och brak.
Den samlade intelligensmaffian som ägnar sig åt att kommentera på Dagens Media och Resumé är föga förvånande negativt inställd. Det finns få saker som upprör så mycket som djurrättsaktivism, sannolikt för att de flesta människor har någon form av inre moralisk kompass som är inställd på att det inte är okej att mörda och tortera djur när det faktiskt finns bra vegetariska alternativ. För att då bekämpa den kognitiva dissonans som skapas av att man själv aktivt bidrar till just detta så tvingas man in i en mental position där man aktivt bekämpar de som är emot djurätande för att ge sitt eget dåliga beteende nån form av relevans och berättigande. Om de är dåliga så måste jag vara bra, typ.
Några av de jämförelser som gjorts är mellan veganism och nazism, kampanjen anklagas för att bidra till anorexia(!) och det har också dykt in ett par meningslösa påståenden om att Djurens Rätt borde tänka mer på de svältande barnen i Afrika.
Det här fanatiska motståndet mot att kämpa för att djur ska ha det bra kommer ursprungligen från den kristna idén om att människan har "fått" djuren av gud att göra vad vi vill med. Särskilt den katolska kyrkan har varit väldigt avogt inställd till vegetarianism p g a detta. Att inte äta djur ses som ett brott mot gud på samma sätt som att knulla utan avelssyfte, inte gå i kyrkan på söndagar eller att abortera ett foster som tillkommit efter att man blivit våldtagen av sin far.
Andra religioner, som islam och judendomen, har till och med stiftat särskilda lagar för hur man på plågsammast möjliga sätt ska ta livet av djuren innan man äter dem.
Nazistjämförelsen har liknande ursprung, dels så brukar det nämnas att Hitler var vegetarian och därför så får vegetarianism som fenomen en guilt by association-stämpel på sig. Dels så brukar resonemangen i Kd-kretsar gå kring att man genom att jämställa djur med människor nedgraderar människovärdet vilket i sig skulle leda till att det blir okej att slakta människor på samma sätt som man slaktar djur.
Det här är ju givetvis helt absurt, vi borde ha kommit såpass långt i vår civilisationsutveckling att vi slutar grunda vår lagstiftning, moral och åsikter på ett gäng 2000-år gamla sagoböcker.
I en kampanj av Djurens Rätt-typ så måste man därför utgå ifrån att det är bra att skapa polarisering för att uppnå en kommunikativ effekt. Man kommer reta upp en jävla massa människor samtidigt som man ändå väcker tankar hos andra om vad som är okej eller inte okej. Det kommer sannolikt vara så att en majoritet av de som hör av sig är negativa, det blir oftast så. De som gnäller och klagar är ändå inte påverkansbara från början så de bör, i alla fall i teorin, vara lätta att ignorera. Något som alla som inte jobbar med marknadsdriven kommunikation med tydliga säljmål alltid bör ha i bakhuvudet när en kampanj eller liknande är i genomförandefasen.
För min del så hoppas jag att Djurens Rätt står emot "folkstormen" och kör kampanjen fullt ut, den är tämligen klockren och berättar på ett pedagogiskt och bra sätt om vad det är vi dagligen gör med miljoner och åter miljoner djur.
Heifer whines could be human cries
Closer comes the screaming knife
This beautiful creature must die
This beautiful creature must die
A death for no reason
And death for no reason is murder
And the flesh you so fancifully fry
Is not succulent, tasty or kind
Its death for no reason
And death for no reason is murder
And the calf that you carve with a smile
Is murder
And the turkey you festively slice
Is murder
Do you know how animals die ?
Kitchen aromas arent very homely
Its not comforting, cheery or kind
Its sizzling blood and the unholy stench
Of murder
Its not natural, normal or kind
The flesh you so fancifully fry
The meat in your mouth
As you savour the flavour
Of murder
No, no, no, its murder
No, no, no, its murder
Oh ... and who hears when animals cry ?
Nyckeln till att lyckas få effekt med ideellt producerad reklam är att sticka ut så mycket man kan och vågar. Att inte maximera de uppmärksamhetsväckande faktorerna i kommunikationen är att be om att misslyckas. En organisation som har fattat detta är Djurens Rätt, som dunkar igång en skolkampanj med buller och brak.
Den samlade intelligensmaffian som ägnar sig åt att kommentera på Dagens Media och Resumé är föga förvånande negativt inställd. Det finns få saker som upprör så mycket som djurrättsaktivism, sannolikt för att de flesta människor har någon form av inre moralisk kompass som är inställd på att det inte är okej att mörda och tortera djur när det faktiskt finns bra vegetariska alternativ. För att då bekämpa den kognitiva dissonans som skapas av att man själv aktivt bidrar till just detta så tvingas man in i en mental position där man aktivt bekämpar de som är emot djurätande för att ge sitt eget dåliga beteende nån form av relevans och berättigande. Om de är dåliga så måste jag vara bra, typ.
Några av de jämförelser som gjorts är mellan veganism och nazism, kampanjen anklagas för att bidra till anorexia(!) och det har också dykt in ett par meningslösa påståenden om att Djurens Rätt borde tänka mer på de svältande barnen i Afrika.
Det här fanatiska motståndet mot att kämpa för att djur ska ha det bra kommer ursprungligen från den kristna idén om att människan har "fått" djuren av gud att göra vad vi vill med. Särskilt den katolska kyrkan har varit väldigt avogt inställd till vegetarianism p g a detta. Att inte äta djur ses som ett brott mot gud på samma sätt som att knulla utan avelssyfte, inte gå i kyrkan på söndagar eller att abortera ett foster som tillkommit efter att man blivit våldtagen av sin far.
Andra religioner, som islam och judendomen, har till och med stiftat särskilda lagar för hur man på plågsammast möjliga sätt ska ta livet av djuren innan man äter dem.
Nazistjämförelsen har liknande ursprung, dels så brukar det nämnas att Hitler var vegetarian och därför så får vegetarianism som fenomen en guilt by association-stämpel på sig. Dels så brukar resonemangen i Kd-kretsar gå kring att man genom att jämställa djur med människor nedgraderar människovärdet vilket i sig skulle leda till att det blir okej att slakta människor på samma sätt som man slaktar djur.
Det här är ju givetvis helt absurt, vi borde ha kommit såpass långt i vår civilisationsutveckling att vi slutar grunda vår lagstiftning, moral och åsikter på ett gäng 2000-år gamla sagoböcker.
I en kampanj av Djurens Rätt-typ så måste man därför utgå ifrån att det är bra att skapa polarisering för att uppnå en kommunikativ effekt. Man kommer reta upp en jävla massa människor samtidigt som man ändå väcker tankar hos andra om vad som är okej eller inte okej. Det kommer sannolikt vara så att en majoritet av de som hör av sig är negativa, det blir oftast så. De som gnäller och klagar är ändå inte påverkansbara från början så de bör, i alla fall i teorin, vara lätta att ignorera. Något som alla som inte jobbar med marknadsdriven kommunikation med tydliga säljmål alltid bör ha i bakhuvudet när en kampanj eller liknande är i genomförandefasen.
För min del så hoppas jag att Djurens Rätt står emot "folkstormen" och kör kampanjen fullt ut, den är tämligen klockren och berättar på ett pedagogiskt och bra sätt om vad det är vi dagligen gör med miljoner och åter miljoner djur.
Heifer whines could be human cries
Closer comes the screaming knife
This beautiful creature must die
This beautiful creature must die
A death for no reason
And death for no reason is murder
And the flesh you so fancifully fry
Is not succulent, tasty or kind
Its death for no reason
And death for no reason is murder
And the calf that you carve with a smile
Is murder
And the turkey you festively slice
Is murder
Do you know how animals die ?
Kitchen aromas arent very homely
Its not comforting, cheery or kind
Its sizzling blood and the unholy stench
Of murder
Its not natural, normal or kind
The flesh you so fancifully fry
The meat in your mouth
As you savour the flavour
Of murder
No, no, no, its murder
No, no, no, its murder
Oh ... and who hears when animals cry ?
tisdag 23 september 2008
Shut the fuck up!
PRO och andra socialdemokratiska kampanjorganisationer har gått ut i kamp mot den nya orättvisan: jobbskatteavdraget. Det är på något sätt symptomatiskt för Sverige och för gnällkärringarna i pensio-organisationerna att man inte har revolterat mot det perverterade svenska skattesystemet tidigare. Det är tydligen helt okej att betala över halva pensionen i lön, så länge som ingen annan bara behöver betala 49 %.
Det här är givetvis helt absurt, alla skatter i Sverige behöver sänkas, och sänkas rejält. Skatteavdragsträsket löses på lång sikt bäst med införandet av plattskatt med ett generöst grundavdrag. Det är en reform som verkligen skulle radera ut orättvisorna i skattesystemet och göra det mer likformigt och förutsägbart. Tills dess så är jobbskatteavdraget en mycket bra tillsvidarelösning. Ty, det är trots allt så att lönearbete är förenat med en mängd kostnader som man inte har som arbetslös, föräldraledig eller pensionär. Man behöver resa t o r jobbet, köpa mat, hålla garderoben uppdaterad m m.
Det må då vara hänt att pensionärerna tycker sig bli särbehandlade. Men å andra sidan så har ju de, som någon påpekat, betalat bra mycket mindre i skatt under sitt yrkesverksamma liv än vad vi gör idag. De har dessutom haft extremt generösa avdragsmöjligheter för sitt boende och tjänat på den höga inflationen som tidvis plågat vårt land. De bör alltså, om de har spelat sina kort rätt, sitta på en ordentlig förmögenhet i form av fastigheter.
Det som också måste påpekas en gång för alla är att om ingen jobbar så kommer heller inga pensioner utbetalas, så i det långa loppet tjänar pensionärerna på att den arbetsföra delen av befolkningen arbetar och betalar skatt. Något som i stor utsträckning stimuleras av jobbskatteavdraget.
måndag 22 september 2008
Gör om, gör rätt
Om ett drygt år är det EU-val igen. Ett val som få bryr sig om och om man bryr sig om det så proteströstar man i stor utsträckning. Junilistan dansade förra sommaren, Sverigedemokraterna kommer sannolikt göra det i år.
Den gemene väljaren uppfattar EU-parlamentet som något oerhört abstrakt. Väljaren har i det fallet rätt. Parlamentets arbetsuppgifter, mandat och funktioner är högst oklara. Det bedrivs också väldigt mycket disco-arbete i parlamentet då det dels är allmäna missnöjesmänniskor som röstas in dit och dels antingen unga politiska talanger som ska skolas in eller äldre avdankade som får en plats tack vare lång och trogen tjänst.
Det speciella med EU-frågan är att den så totalt splittrar partilinjerna. Det är lika sannolikt att en moderat på valbar plats är EU-motståndare som att en miljöpartist är för. Det här gör det väldigt svårt att fatta ett beslut om vad och vem man ska rösta på. Om jag är Socialdemokrat och EU-vän så finns risken att jag med min röst skickar en vänstersosse som hatar EU och kommer in på personkryss, och om jag gillar en speciell miljöpartist som står halvlångt ner på listan så är jag ändå tvungen att rösta på partiet för att få en chans att få denne person in i parlamentet, något som är en högst osäker strategi då sannolikheten är stor att det är någon annan som till sist får fylla stolen.
Valet till EU-parlamentet är därför en möjlighet för Sverige att prova något helt nytt. Låt detta val vara det sista som bedrivs i partiform för att till nästa mandatperiod gå över till ett hundraprocentigt personval. Då individernas åsikter skiljer sig så mycket från partiernas i EU-frågan så är detta mycket mera lämpligt. Särskilt som det antal platser som ska tillsättas är såpass få.
Den gemene väljaren uppfattar EU-parlamentet som något oerhört abstrakt. Väljaren har i det fallet rätt. Parlamentets arbetsuppgifter, mandat och funktioner är högst oklara. Det bedrivs också väldigt mycket disco-arbete i parlamentet då det dels är allmäna missnöjesmänniskor som röstas in dit och dels antingen unga politiska talanger som ska skolas in eller äldre avdankade som får en plats tack vare lång och trogen tjänst.
Det speciella med EU-frågan är att den så totalt splittrar partilinjerna. Det är lika sannolikt att en moderat på valbar plats är EU-motståndare som att en miljöpartist är för. Det här gör det väldigt svårt att fatta ett beslut om vad och vem man ska rösta på. Om jag är Socialdemokrat och EU-vän så finns risken att jag med min röst skickar en vänstersosse som hatar EU och kommer in på personkryss, och om jag gillar en speciell miljöpartist som står halvlångt ner på listan så är jag ändå tvungen att rösta på partiet för att få en chans att få denne person in i parlamentet, något som är en högst osäker strategi då sannolikheten är stor att det är någon annan som till sist får fylla stolen.
Valet till EU-parlamentet är därför en möjlighet för Sverige att prova något helt nytt. Låt detta val vara det sista som bedrivs i partiform för att till nästa mandatperiod gå över till ett hundraprocentigt personval. Då individernas åsikter skiljer sig så mycket från partiernas i EU-frågan så är detta mycket mera lämpligt. Särskilt som det antal platser som ska tillsättas är såpass få.
tisdag 16 september 2008
Världens bästa krydda
Det var sjukt länge sen jag skrev någonting. Därför vill jag passa på att hylla världens bästa krydda: Oreganon. Oregano går att ha på nästan allt, den passar ypperligt till pizza, i såser och på sallader.
På sistone har jag dessutom upptäckt att denna kryddornas konung verkligen kommer till sin rätt tillsammans med stekt halloumi. Använd en grillpanna, häll på rikligt med olja, häll över massor av oregano, stek halloumin och vänd en gång. Vrid över lite svartpeppar och några stänk färsk citron över halloumin. Sen är det klart.
Så, gå nu ut och stek ost.
På sistone har jag dessutom upptäckt att denna kryddornas konung verkligen kommer till sin rätt tillsammans med stekt halloumi. Använd en grillpanna, häll på rikligt med olja, häll över massor av oregano, stek halloumin och vänd en gång. Vrid över lite svartpeppar och några stänk färsk citron över halloumin. Sen är det klart.
Så, gå nu ut och stek ost.
torsdag 4 september 2008
Destroy 2000 years of culture
På tidningen Fokus webbplats hittar jag en artikel av alltid eminente Kjell Häglund.
Han diskuterar där kulturkritikernas roll i den förändrade medieverkligheten och når ungefär samma slutsatser som jag gjort i ett tidigare inlägg, om än på ett stilistiskt överlägset sätt.
Det jag framförde i min tidigare post var just behovet av en differentierad kulturkritik där inte low brow längre ställs mot high brow. Bloggar och webbplatser med kommentatorsfunktion fyller till stor del den funktionen idag. Det är lättare att få en synpunkt från någon som delar ens egna kulturella referensramar istället för att låta en Rimbaud-älskare rescencera senaste Rambofilmen vilket naturligtvis blir totalt ointressant.
En sak som är väl värd att föras upp här är också att den syn vi idag har på hög vs lågkultur egentligen är rätt konstruerad. Om vi idag tittar objektivt på de farsartarde pjäser som skrivits av Moliere, Shakespeare och de gammelgrekiska dramatikerna så kan vi snabbt konstatera att de inte är särskilt high brow. Det som utmärker de pjäserna är snarare en överhetshäcklande prutt- och underlivshumor som ligger bra mycket närmare Stefan och Kristers revyer än vad vi traditionellt sett ser som Dramatenkvalitét.
Om man dessutom ser rent krasst på de tekniska möjligheterna vi har idag jämfört med vad tidigare kulturarbetare har haft så är det enkelt att dra en snabb slutsats. Om Shakespeare hade skrivit sina manus idag hade han inte gjort det till teaterscenen. Han hade skrivit för HBO.
tisdag 2 september 2008
Dagens hjälte
Är Kristoffer Gahlin som har anmält AIK till Konsumentombudsmannen för falsk marknadsföring.
Helt rätt, bara för att man är en fotbollsklubb så kan man inte bete sig hur som helst. Vi som följer ett lag är extremt trogna konsumenter, men det innebär inte att man kan behandla oss hur som helst. Det är en läxa som AIK måste lära sig.
Helt rätt, bara för att man är en fotbollsklubb så kan man inte bete sig hur som helst. Vi som följer ett lag är extremt trogna konsumenter, men det innebär inte att man kan behandla oss hur som helst. Det är en läxa som AIK måste lära sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
