Efter att ha genomlidit Eurovisionsschlagerfestivalen, eller Eurovision Song Contest som resten av Europa kallar tävlingen, så vågar jag förutspå tre saker:
1) Svenska folket kommer att tycka att fel låt vann
2) Bert Karlsson kommer ta en skiva till kaffet, återuppliva lite gamla Ny Demokrati-idéer och kräva att Öststaterna ska uteslutas ur tävlingen eftersom de "bara röstar på varandra". Detta till skillnad från alla västeuropeiska länder som inte ger 12-poängare till sina grannländer.
3) Någon form utav röstningsskandal kommer att "avslöjas". Denna kommer inte vara grundad i verkligheten utan framkrystad av kvällstidningarna i syfte att sälja lösnummer till dumma människor.
Resultatet av tävlingen visar på vikten av bra produktion. Ryssland hade en enastående genomtänkt presentation av sitt bidrag. Alla som köpt eller sålt konsulttjänster förstår vikten av en professionell ppt-presentation i förhållande till innehållet och kompetensen hos den enskilde konsulten. Rysslands snajdiga scenshow var den musikaliska motsvarigheten till just detta med en äkta Stradivarius på scen och en isdansare på plastmatta. Helt enkelt världsklass.
Att Charlotte Perelli, det transasminkade monstret, inte skulle vinna var rätt uppenbart för alla utom för de mest inbitna patrioterna. Om man tävlar mot två likartade bidrag där bägge låtarna är bättre och artisterna är både snyggare och yngre så är man rättvist rökt.
För övrigt så var Björn Gustafsson kvällens sämsta inslag. Ironi i melodifestivalsammanhang är som att sätta jackor på isbjörnar, det fyller verkligen ingen funktion.
Jag tar mig friheten att påminna om det överlägset bästa framförandet någonsin i dessa sammanhang. Se och njut!
