Vådan av att skjuta sig själv i foten

Efter att sjuksköterskestrejken har fortgått länge nog att äta upp en tredjedel av vårdförbundets strejkkassa så står nu syrrorna mer och mer ensamma. LO-förbunden som är fientligt inställda gentemot akademiker och inte vill att det ska löna sig att utbilda sig är emot, likaså är socialdemokraterna. Ledande miljöpartister har uttalat sig om att sjuksyrrorna tjänar för mycket (!) och de övriga akademikerförbunden är inte mycket att hålla sig i när det blåser hårt.

Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund kunde ha utnyttjat det momentum och den sympati man hade för att snabbt bygga goodwill och i alla fall få med sig ett par symboliska erkännanden från sin motpart SKL. Man kunde också ha uppmanat sina anställda att lämna de offentliga arbetsplatserna eller sträva efter att få knoppa av dem, något som hade gett syrrorna mer inflytande över sin arbetsplats och mer lön. Men icke. Anna-Karin Eklund väljer istället att första maj-tala hos Vänsterpartiet, och därigenom alienera sig med de övriga utbildade målgrupper som kunde ha varit värdefulla opinionsbildare och förespråkare för deras sak.

Följden av detta har blivit att sympatierna för sjuksköterskornas strejk är mer eller mindre utraderade, och sannolikt kommer det att leda till att de tvingas ge upp kampen inom kort utan en extra krona i lönekuvertet. Förhoppningsvis inser Eklund vilket misstag hon gjort och tar konsekvensen av det och avgår.