FRA-lagen har debatterats ingående de senaste veckorna. Detta särskilt i bloggosfären där de flesta har gått upp i spinn och bekämpar lagen med näbbar och klor. Jag har inte orkat sätta mig in i förslaget helt och fullt men är instinktivt emot allt som inskränker den personliga integriteten. Särskilt när antalet terrorattentat som begåtts i Sverige de senaste åren är rätt lågt. Vad har vi; en brandbomb mot en vallokal för svensk-irakier, förvirrade nynazister som försökte starta raskrig genom att panga doror på ett par skolor och vänsterextremister som hade lösa planer på att spränga en bomb på en McDonalds-toalett.
Dessa är förvisso brott som bör bekämpas och beivras, men knappast såpass allvarliga att myndigheterna behöver få tillgång till alla mina mail bara för det. Generellt sett så ska man vara skeptisk när övervakningsmöjligheterna ökar mer än exponentiellt i förhållande till hoten, och när rädslor och känslor tar överhanden och forskning och beprövad vetskap får stryka på foten. Ungefär som i fallet med FRA-lagen alltså.
Min förhoppning är att riksdagsmännen, innan de trycker på den gröna knappen, ägnar trettio minuter av sitt liv och sin arbetstid för att kolla på Penn&Tellers granskning av vad övervakarna faktiskt gör med sina övervakningsmöjligheter när ingen ser på. Det är trots allt människor som ska administrera övervakningen. Småaktiga, snokande och nyfikna människor.
Jag hittar dessvärre bara del 1 och 2 av avsnittet på YouTube, men jag tror att budskapet ska kunna gå fram ändå. Sit back and enjoy the show. På detta sätt sparar ni också tio minuters tittande, tid som ni kan använda till något viktigare.
Om inte annat så är det alltid kul att CC:a några meningslösa mail i veckan till fra@fra.se. Alla mail som kommer dit registreras och kan begäras ut i pappersform om man vill att myndighetspersonalen ska få göra skäl för lönen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar