Imorse passerade jag som vanligt Gullmarsplan. Väl igenom spärren så fick jag nöjet att prata med en marknadsundersökare från SL som ställde ett par frågor om ur jag upplevt den service jag fick och hur jag generellt uppfattar spärrvakter (ett ord som är lättare att associera till lägervakter än till servicepersonal, om inte annat rent inställningsmässigt).
Mina svar gick i korthet ut på att jag tyckte att bemötandet just denna morgon var okej, men att det på det stora hela är kass. Min gissning är att de flesta kommer att ge spärrvakten ett mycket bra betyg. När han finns inom hör- och synhåll för den som blir intervjuad så är det oftast svårt att svara något annat. Det är normalt mänskligt beteende, man talar inte gärna illa om folk när de hör.
Rimligtvis så borde väl spärrvakten ha skärpt till sig lite också. Det skulle jag göra om jag var på jobbet och hade en person bakom ryggen som skulle utvärdera mig. Att spärrvakten ifråga inte var trevlig i den situationen är rätt symptomatiskt för hur personalen på Gullmarsplan beter sig. De har aldrig mer än en spärr öppen till tunnelbanan i rusningstrafik, de är extremt sura och otrevliga och ofta får jag för mig att de avsiktligt öppnar svänghjulet lite för sent så att man ska slå i benet när man försöker passera.
En av mina sämre upplevelser på Gullmarsplan var när tunnelbanetrafiken var inställd och all transport söderut ersattes av bussar. Ett normalt fungerande företag hade i det läget gjort sitt bästa för att informera sina kunder om vad som händer, vad som gäller och hur de bäst agerar för att ta sig dit de ska. Så icke SL, de agerade med ryggmärgen och drog in all personal på hela stationen. Spärrarna var obemannade, SL Centret slogs igen. Personalen ersattes med två skyltar med ett obegripligt skrivet budskap. Det tog mig ungefär femton minuter att hitta till rätt buss, väl där kom jag inte på eftersom antalet resenärer vida översteg antalet platser. Ingen visste heller när nästa buss skulle komma.
SL-personalens betydelse för produktiviteten och det allmäna välmåendet i staden kan förmodligen inte underskattas. De är i många fall den första aktiva mänskliga kontakt många av oss löneslavar får en vanlig dag och har alltså stor makt att genom sitt bemötande påverka hur du och jag under resten av dagen kommer att bemöta vår omvärld. Ett leende och en smidig förbipassering kan betyda mycket och är också något man rimligen borde kunna kräva av folk som jobbar i serviceyrken.
Sådana här saker skulle SL få reda på om de hade gjort en seriös marknadsundersökning komplett med öppna frågor. Istället gör de som väldigt många andra företag, de utformar undersökningen för att få ett så högt NKI som möjligt. Det kanske är kul för VD och marknadschef, för oss konsumenter är det det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar