Natasha Peyre tänker till, del 2

Flat Earth Society FTW

Emo bashing i Mexico

Enligt researchföretaget Kairos Future har det uppstått en ny trend i Mexico. Emo Bashing. Utöver att jag på många sätt sympatiserar med rörelsen, Emos är ett jävla pack som ska bäras ur stan insmorda i tjära och fjädrar, så tror jag också att vi kan lära oss något av det. Nämligen att rörelser som Svenska Freds borde utplånas.

Ty, sist i den länkade artikeln tillfrågas Rodrigo, 25 om varför de nitar Emos. Svaret är helt uppenbart; för att de inte försvarar sig.

The devil in disguise

Till svensk kulturmedias stora sorg har Radovan Karadzic gripits i Belgrad. Karln är inte bara massmördare, USA:s fiende och EU-motståndare utan dessutom poet.

Min gissning är att Åsa Linderborg har ägnat de senaste dagarna åt att gråtandes masturberat sig själv till sömns samtidigt som hon gång på gång upprepat mantrat "Mig äger ingen".

När idrotten speglar samhället

Idag rapporterar Aftonbladet om flera spelarförsäljningar i Allsvenskan, bland annat Dulee Jonsson. Det här utarmar givetvis svensk fotboll och är en anledning till att Allsvenskan är så pass dålig som den är. Sverige borde rimligtvis kunna ha en liga som matchar jämnstora länder som Holland, Schweiz och de Östeuropeiska ligorna. Så är dock inte fallet utan Allsvenskan är i ungefär samma nivå som Lettlands nationella liga. Rätt dålig m a o.

Anledningarna till att det har blivit såhär trots att vi har ett landslag som går hyfsat bra i alla internationella turneringar och trots att vi är ett västeuropeiskt land med stabil ekonomi är följande:

1) Bristande professionalitet i klubbarna. Vi lever kvar i ett tradigt Åshöjdens BK-tänk där brukets lag ska styras av ideella krafter istället för av kompetenta människor med ekonomiskt sinne.

2) Förbud mot externt majoritetsägande av klubbarna. Sverige kommer aldrig kunna få ett Chelsea med en stark extern finansiär som är villig att investera pengar i ett lag. Istället tvingas våra klubbar förlita sig på supportrars goda vilja och konstiga konstruktioner med riskkapitalbolag som semiideellt köper och äger klubbens spelare.

3) Inga artistskatter. I Sverige är det fult att tjäna pengar. Idrottsmän och artister med oregelbundna inkomster och korta karriärer borde rimligtvis kunna få möjlighet att fördela det de tjänar annorlunda, och också betala mindre i skatt just för att kompensera för detta. Som det är idag så drar de bra spelarna till Europa och medelmåttorna till Danmark, ofta av just skatteskäl.

Allt detta speglar bra den allmänna svenska mentalitet som håller tillbaka vårt land. I Folkhemsnostalgin finns en hel del avundsjuka inbakat, ett kulturellt betingat jantetänkande och strävsamhetsideal som inte synkar med den globaliserade och konkurrensutsatta verklighet vi lever i.

Utöver detta så pågår det just nu också två parallella konflikter i fotbollsvärlden och i politiken. Det jag talar om är bortaresebojkotten och FRA-debatten. I bägge fallen så har Svenska Fotbollsförbundet respektive de politiska partierna kommit med ogenomtänkta förslag och en stor mängd människor har aktiverat sig för att få tillstånd en förändring i dåliga regelverk. I bägge fallen helt uppenbart utan någon sorts effekt, auktoriteterna vägrar principfast lyssna på folket och de vägrar också ta debatten och förklara sig.

Det här fenomenet kommer sig av att Sverige har en lång och stark tradition av att vara styrt av teknokrater. Tjänstemannasamhället har brett ut sig och ersatt det sunda förnuftet. I och med att både politiker och fotbollsförbundstjockisar saknar kunskap i för deras område centrala ämnen så lyssnar de också i alldeles för stor utsträckning på fel personer. I Sverige utgår inte makten från folket, den utgår från departementspersonalen.

Natascha Peyre tänker till

Fantastiskt roligt.

Grattis Victoria

En lång text om att gradera demokratins fiender och om att välja sina sängkamrater med omsorg

Den här veckan är Almedalen i Visby förvandlad till en tummelplats för politiker, PR-konsulter och ungdomsförbundsmongon. De sistnämnda brukar göra sitt bästa för att dricka så mycket gratis rosévin som möjligt, ligga med så många som möjligt, och träffa så många av sina politiska idoler som möjligt. Under den här veckan så får Mona Sahlin, Raj-Raj Reinfeldt och Primes VD samma status som Curt Cobain hade för normala tonåringar på nittiotalet. Det är en fascinerande plats.

Att besöka Visby under den här veckan är faktiskt mer surrealistiskt än att vara där under medeltidsveckan, även om bägge evenemangen på något sätt är bra exempel på varför människan uppfunnit H-bomben.

De partier som är representerade i riksdagen har varsin dag under veckan. En dag där de får tillgång till stora scenen för att hålla tal - och framförallt göra "utspel". Utspel är politikernas livsblod, det är små löften eller påståenden som de tror att väljarna bryr sig om.

Utspel kombineras ofta med att en artikel publiceras på DN Debatt, ytterligare något som politiker underligt nog tror att väljarna bryr sig om. Igår gick Socialdemokraterna och Miljöpartiet ut med en gemensam artiklel just där. I artikeln förklarar de att de inte kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna om det partiet kommer in i riksdagen, och uppmanar dessutom allianspartierna att uttryckligen lova att inte heller de ska inleda något samarbete med Sverigedemokraterna efter valet 2010.

Jag kan absolut se det rimliga i att inte samarbeta med Sd. De är ett parti bestående av konservativa tråksossar med rättshaverist-tendenser. Att ge dem inflytande känns sådär. Om det är jag överrens med sossar och miljöpartister.

Det är dock en smula hycklande att uppmaningen till detta kommer från två partier som planerar att samarbeta med Vänsterpartiet och ge en ministerpost till Lars Ohly. Vänsterpartiet är generellt sett ett parti som är bra mycket obehagligare än Sd och som dessutom inte ens är i närheten av att ha gjort upp med sin historia.

Sannolikheten för att Sverige skulle utvecklas till att bli en diktatur är direkt exponentiell med Vänsterpartiets läge i opinionen.

Det rimliga motutspelet från den borgerliga alliansen bör alltså vara att gå med på initiativet, men också föra in (v) i överenskommelsen. Samtidigt måste man vara tydlig med att det som vänsterblocket påstår, att Sd skulle vara höger, inte stämmer. Hela det påståendet är absurt, för glöm inte bort att det inte går att skriva NSDAP utan att använda ordet socialism.

Som man frågar får man svar

Aftonbladet har som standard att bifoga små frågeformulär till sina artiklar. Dessa har irriterat mig en längre tid av flera anledningar.

Ett aktuellt exempel som tydligt belyser vad som är fel med dessa kan beskådas här.

Jag och 6,3% av de svarande besvarade frågan med nej, de övriga 93,7% av respondenterna har föga överraskande valt att svara ja på frågan. För vem vill inte att skolbarnen ska få gratis frukt?

Svaret på den frågan är: De som vet att ingenting är gratis utan fattar att pengarna till frukten måste komma någonstans ifrån. I det här fallet skattebetalare i EU-länderna. Nån som tror att de skattepengarna skulle användas effektivt i det här fallet? Utan att något skulle falla bort i byråkrati och administration? Trodde inte det heller...

Ledande frågor är aldrig okej i undersökningar, inte ens om de görs av en slasktidning av Aftonbladetkaraktär.

Lösa tankar om vådan med folkomröstningar och fördumningen av demokratin

Något som varit på modet ett tag nu är att så fort som ett politisk beslut går emot en börja kräva folkomröstningar om ditten och datten. Det rör allt och ingenting, FRA-lagar, folkomröstning mot den sittande regeringen och inte minst Lissabonfördraget, EU:s "grundlag". Just den sista har fällts flera gånger i folkomröstningar runtom i Europa, något som allt som oftast hyllas i partsinlagor från vänster.

Folkomröstningar kan ses som en fin grej. Ett närmande till den deltagande demokrati som rådde i Athen för ett par tusen år sedan. Problemet är dock att det är väldigt svårt att formulera frågor som överrensstämmer med hur ett komplext politiskt beslut är konstruerat. Det är också väldigt svårt att få folk att faktiskt rösta i överensstämmelse med hur sakfrågan är beskaffad (en intressant passus är ju också att den athenska direktdemokratin förutsatte att kvinnorna inte hade rösträtt utan ägnade sin tid åt att ta hand om barnen, samt att det fanns slavar som utförde allt tungt kroppsarbete vilket gav männen all tid i världen att debattera, diskutera och fundera).

Lissabonfördraget och EU i stort kritiseras hårt från alla håll, och alla ser att det är just deras motiv som föranlett ett nej. Vänstern ser det som en protest mot det nyliberala EU, libertarianerna ser det som en protest mot det socialdemokratiska projektet EU, soffliggarna ser sin chans att "protestera mot etablissemanget och ge politikerna en knäpp på näsan" och de verkliga vinnarna - populistpartierna på högerkanten - får möjlighet att rasiströsta mot polska rörmokare och skumma turkars möjlighet till inträde i unionen.

Jag minns den tid då jag som ung idealist kampanjade för att Sverige skulle införa Euron som valuta. Det fanns då i princip två huvudsakliga anledningar till att rösta ja; rena ekonomiska motiv (positiva eller negativa) samt mer idealistiska motiv kring fördelarna med ett enat Europa. De som röstade nej var däremot extremt splittrade, det var allt ifrån folk som skulle rösta nej för att protestera mot biltullarna i Stockholm (trots att de partier som var för tullarna även var aktiva på nejsidan i folkomröstningen, konsekvens och logik är som sagt var inte något som gynnas av folkomröstningar) till männsikor som hellre ville ha en global kommunistisk diktatur och inte tyckte att EU var världsomspännande nog. För att inte tala om de tokskaft som ägnat större delen av sin politiska karriär åt att kämpa mot parabolantenner och reklamfinansierade medier.

Den folkomröstningen slutade som bekant med att vänsterblockets uppskruvade retorik tog livet av Anna Lindh. Mihajlovic var inte den riktiga mördaren i det fallet, utan det var Ohly, Esbati, Wetterstrand m fl som dödade henne genom att utmåla de som var för Euron som onda egoister enbart ute efter att beröva svenska folket dess makt och självstyre.

En folkomröstning i något annat ämne skulle sannolikt inte bli mer balanserad. Särskilt inte om man utvidgade antalet folkomröstningar vilket sannolikt skulle bli fallet om populasen får rätt att när som helst kräva nya pop counts i vitt skilda ämnen. Personligen skulle jag kunna tänka mig en folkomröstning om skattetrycket, partier på högerkanten eller andra med bruna sympatier skulle nog inte ha något emot att rösta om huruvida sverige ska ta emot utomeuropeiska invandrare eller inte.

Folkomröstningar är bra på att skapa en sak, och det är inte ökat demokratiskt inflytande utan politisk låsning. Den enda folkomröstning som varit bra, korrekt utformad och avspeglat sakfrågan är den som rörde höger- och vänstertrafik. I just det fallet så gick politikerna till sist emot folkviljan, något som få är missnöjda över idag.

Om talande fittor och annat slöseri med det allmännas resurser

För att åskådliggöra vad skattepengarna går till har Helsingborg stad upphandlat en stortavlekampanj med "skattkartor". Utöver det uppenbara, att skattepengarna går till reklam och i sig åskådliggör det värdelösa i att låta politiker handskas med våra pengar, så är det lite skrämmande att en borgerlig majoritet ägnar sig åt den här sortens blaha-blaha. Jag trodde att det var förbehållet Socialdemokrater att bränna skattepengar på skit. Men det är uppenbarligen ett politikerproblem, inte ett ideologiskt problem.

Textbudskapet i kampanjen är: "Missade du dina skattepengar? Lugn, det kommer fler."

Hur svårt ska det vara att förstå att skattepengarna inte är statens, kommunens eller landstingets att fördela efter eget huvud? Det är våra pengar. En sån här kampanj är ett hån mot oss som betalar skatt och visar på ett totalt förakt för den enskilde medborgaren som betalar enorma summor av sin lön varje månad för att föda en ständigt växande byråkrati.

Jag tar mig in på Helsingborgs webbplats för att läsa mer om kampanjen. Jag skulle gärna vilja veta vad den har kostat att ta fram och vad de egentligen vill med den. Informationen står inte att finna. Det enda jag hittar är en talande fitta, av Helsingborg kallad "Musslan", som påstås kunna berätta saker och ting för mig. Jag tar tillfället i akt och ställer en fråga till Musslan: "vad kostade er reklamkampanj", det enda svar jag får tillbaka är en hänvisning till en samlingssida med taxor och avgifter.

Jag tror att lärdomen som kan dras är att man inte ska lita på politiker och att talande fittor har betydligt mindre koll än vad de vill påskina.

Tolgfors om FRA

Försvarsministern har brutit tystnaden om FRA, fantastiskt. Han finns verkligen, jag började misstänka att Tolgfors var en påhittad person.

Expressen har låtit Tolgfors chatta med folket om FRA. Som helhet så är det en kul uppvisning i politikersvar, men det var väl väntat.

Några frågor och svar förtjänar att lyftas ut:


Jensen: Hej! Tror du att denna lag kommer att missbrukas på något sätt?

StenTolgfors: Mycket görs för att säkerställa det.

Tolgfors svar fortsätter givetvis efter detta, men exemplet visar tydligt på vådan av att klippa och klistra in förberedda svar på tänkta frågor.


Lars: Var går gränsen för skyddet, skulle ni kunna tänka er att vi skaffar kärnvapen för att skydda svenska folket från yttre hotbilder.

StenTolgfors: Nej.

Trist som fan, Sveriges största strategiska misstag i efterkrigstiden är att vi inte skaffade bomber när vi hade möjligheten. Det går verkligen inte att underskatta det internationella inflytande vi har tappat p g a Svenska Freds och de övriga delarna i hippierörelsens aktiva motstånd mot detta underbara vapen. Jävla blomsterbarn, stryk skulle de ha.

I joined the union and all I got was this lousy T-shirt