Been there, done that, bought the t-shirt

När jag i morse gick in och i vanlig ordning kollade mitt Facebook-konto så ser jag att en av mina bekanta, i övrigt en sund liberal själ, planerar att delta i "Buy nothing day" den 28:e november. Buy nothing day arrangeras av organisationen Adbusters, en samling kanadensare som inte gillar storföretag och konsumerism. Rörelsen älskas givetvis av kapitalismens fiender och de Naomi Klein-kramande idioter som sitter och trycker på landets kultursidor.

Som vanligt så är givetvis all nordamerikansk kultur och anti-kultur oändligt mycket bättre och professionell än sina svenska motsvarigheter. Adbusters webbsida är grymt proffsigt gjord och till och från riktigt rolig i sin samhällskritik. Där Adbusters producerar välskrivet material producerar Attac Sverige och Yelah.net taflliga texter som andas högstadieuppsats. Där adbusters har skribenter som känns som sjukt snygga hipsters hämtade från en American Apparel-annons så skrivs deras svenska motsvarigheter av ängsligt småfeta militanta lesbianer med runda glasögon. Det ska vi vara glada över, för fula människor har aldrig lyckats förändra någonting. Revolution kräver karismatiska ledare, inte Åsa Lindeborg-typer.



Buy Nothing Day kan ses som en trevlig manifestation och en förhållandevis harmlös protest mot konsumtionssamhället. Men det är det givetvis inte, i så fall hade jag inte bemödat mig att skriva om det. Dagen, och medföljande väskdebatter, är ett hot mot vår livsstil och mot hela fundamentet i vårt samhälle. Att folk köper saker är det som gör västvärlden framgångsrik. Utan konsumtion ingen välfärd, inga arbeten och inte heller någon offentligt finansierad kultur. Om alla slutade köpa nytt skulle vi alla tvingas leva som afghanska getfarmare, samhället skulle förvisso bli mer jämställt men enbart på grund av att alla skulle få det in i helvete dåligt.

Så, istället för att delta i buy nothing day, fira ditt välstånd med att unna dig något fint. Det är du värd, och om inte annat så bör du tacka konsumtionssamhället för allt det har gett dig genom att spendera delar av lönen på meningslös lyx.

Om du känner dig på ett ironiskt humör så kan jag rekommendera Buy nothing day-T-shirten för endast 40,99 dollar.

Ett inlägg för oss som är emot allt som är dumt

Den ökände smörsångaren Don Bennechi har av okänd anledning erbjudits plats på aftonbladet debatt (det kan bero på att Lotta Gröning är fullkomligt dum i huvudet, men det kan inte bevisas empiriskt så därför lämnas det därhän) för att förespråka ett allmänt förbud mot att fotografera barn på allmän plats.

Det här infallet är så befängt så jag tänker inte ens länka till det. Utöver de juridiska aspekter som någon annan säkert har bättre koll på än mig, så är det rent moraliskt fullkomligt galet resonerat. Som småbarnsförälder så är det lätt att förstå den ökände artistens rädslor, men rent objektivt sett så är alla frihetliga inskränkningar av ondo och bör beivras. Detta oavsett om avsändaren heter FRA eller Don Bennechi.

Det ironiska med hela hans text är att han hänvisar till Anders Englund, och ser sig själv som en hjälte som ingrep mot vad som kunde blivit en ny Englamördare. Om Bennechis lagförslag gått igenom så hade ju mannen som av en händelse fotat Englund sannolikt inte tagit bilden eftersom det cyklade ett barn på vägen och han kunde ha blivit åtalad för det.