Porrfritt

Som om det inte fanns nog med anledningar att aldrig anställa en syndikalist. Nu varslar SAC om blockad mot en bensinmack i Umeå då en av de anställda uppger sig vara kränkt av den pornogafi som säljs på macken.

I just det här fallet hade det kanske varit läge för SAC att rekommendera sin medlem att istället byta jobb, för det vet ju alla att bensinmackarnas livsblod inte är bensinen utan snarare överprissatta sladderbaguetter och enorma mängder porr. Något måste ju lastbilschaffisarna fördriva tid med när de är ute på vägarna, de har ju trots allt inte tillgång till internet i förarhytten. Men det kanske också är en tråd för syndikalisterna att ta upp och börja driva?

Och just när man trodde att 80-talet var slut...

...så händer detta. Även om Black Metal aldrig varit min grej så är det ändå skrämmande att pingstvännerna fortfarande har inflytande i samhället. Efter Studio S rädsla för WASP (We Are Satans People) och Carl Cederskiölds försök att stoppa Alice Cooper så är det här ett av de dummaste moralistingripandena på länge.

Mediaberoende

Så har då Miljöpartiet fått sin motsvarighet till Stureplanscenterns Fredrik Federley. Hon är 22 år gammal och kommer från Vellinge. Maria Ferm heter hon och hon har levt the high life, hängt med de coola kidsen i Skånemyllan.

Under två års tid har hon tagit kokain en gång i veckan och väljer nu att gå ut i media och tala ut om sitt "missbruk". Ett alltid effektivt sätt att garanteras medieutrymme och sympati.

Det vore skönt vi någon gång ska komma dithän att vi i Sverige börjar prata allvar om narkotika. Att ta kokain eller röka marijuana en gång i veckan är inte ett missbruk, det är ett bruk. Inte bra det heller, men att människan har behov av att berusa sig är ingen nyhet och det narkotikafria samhället är en idiotisk vision som borde förpassas till den ideologiskt förvirrade skräphög där den hör hemma.

Det är givetvis tragiskt att människor dör av att nyttja droger i för stor utsträckning, oavsett om det är nikotin, alkohol eller heroin. Men att för den sakens skull diskriminera vissa droger till förmån för andra är som att förbjuda bilar men tillåta motorcyklar. Att vistas i trafiken är också farligt, farligare ju snabbare vi kör. Rätt många av oss har också vänner, bekanta eller släktingar som har avlidit i trafiken, men sannolikheten för att "Riksförbundet ett bilfritt samhälle" skulle mötas av annat än hånskratt är låg.

Vi människor har ett behov av att leva lite farligt, inte mycket farligt, men bara då och då känna att vi lever på gränsen. Det kan vara att bränna på i hög fart på en tom motorväg, softa hemma med Bob Marley och ganja eller att ta en extra snaps på midsommarafton. Ett samhälle fullt av Arne Tammers och Paulúnare skulle förmodligen vara outhärdligt att leva i. Detta samhälle skulle vara så dystopiskt att varken Huxley eller Orwell skulle kunna fantisera ihop något värre.

För att återgå till ursprungsartikeln, den om den stackars lilla Miljöpartisten, så kan man snabbt konstatera att en motsvarande artikel om en ungdomspolitiker som talar ut om sitt missbruk av alkohol en gång per helg knappast skulle komma igenom. Alkohol är nämligen en kulturellt accepterad drog till skillnad från många andra som inte är i närheten av lika skadliga, beroendeframkallande eller orsakar några nämnvärda kostnader för samhället.

Kort sagt, det är dags att vi börjar skilja på bruk och missbruk. Oavsett drogtyp, illegal eller legal. Särskilt när kriminaliseringen i sig skapar fler problem än vad den löser.

FRA för sista gången

Jag börjar tröttna rätt ordentligt på FRA-debatten. Tonläget börjar bli lite för uppskruvat på ett väldigt obehagligt sätt.

Mitt sista inlägg i debatten får bli en uppmaning till FRA-lagsantagonisterna att sansa sig en smula, och en uppmaning till FRA att kolla med en av sina föredetta värnpliktiga hur kul det är att få sina mail lästa av främmande människor.

Sorry, men vår produktutvecklare är idiot

Den Stockholmsbaserade butiken "the Terrace" ägs och drivs av Allmäna Idrottsklubben. Från start fick den kritik för att den flirtade med element som i övrigt ses som oönskade på arenan, mest för att butikens utbud mestadels består av kläder som gillas av s k casuals och deras hang arounds. Kritiken var rätt larvig när den kom och var sannolikt (eller förhoppningsvis) mest ett resultat av ett bra spinn från gnagets PR-byrå. Ibland är all publicitet bra publicitet.

Nästa steg i utvecklingen är att butiken låter meddela att de nu lanserar en egen kollektion. Det är väl säkert ett bra initiativ, Sverige behöver fler som kan leverera plagg av hög kvalitet till bra pris och AIK behöver all stash de kan få in, även om det nog kommer att krävas ett par hundra års försäljning innan man har råd att tjacka in Christiano Ronaldo.

Personligen så kan jag dock inte annat än tycka att det är fånigt att en svensk butik, ägd av en svensk idrottsförening, baserad i Stockholm, trycker upp tröjor med texten "The Terrace - London". Hur tänkte ni då?

Att häckla en hycklare

Hur signalspaningslagen kommer att påverka Sverige återstår att se. Det var ingen överraskning att lagen gick igenom, det hade den gjort förr eller senare. Om inte annat efter nästa maktskifte.

För vi får inte glömma bort att det här ursprungligen är ett sosseförslag, något som Anders Karlsson, socialdemokratisk ordförande i försvarsutskottet tydligen har glömt. Det är lätt att vara emot när man är i opposition, men hyckleriet blir rätt uppenbart när man var för när man satt i regeringsställning.

De som förlorar på förslaget är överhuvudtaget de som gillar demokrati, dels för att lagen i sig inte är varken demokratisk eller liberal, och dels för att cirkusen runt om kring kan få den mest övertygade partisten att bli politikerföraktare.

Det ska också bli mycket intressant att se hur de stora IT-företagen reagerar på FRA:s nya möjligheter. Att Google, Microsoft och Yahoo vek ner sig i förhållande till den Kinesiska regimens krav på censur är en sak. Det är trots allt svårt att säga nej till att få vara verksam på en marknad med en miljard potentiella konsumenter och tio procents årlig tillväxt. Att steka ett liten perifert skitland med nio miljoner invånare är sannolikt mycket enklare. Om inte annat bara för att markera.

Sed quis custodiet ipsos custodes?

Dagen efter, FRA-förslaget gick igenom och Sverige förlorade.

Hur jag än försöker så kan jag ändå inte uppbåda lika mycket upprördhet över Bodströmssamhället som över det faktum att Sverige underpresterade å det grövsta i EM-fotbollen. Det är helt enkelt inte okej.

När partipiskan viner

Enligt SVD så verkar det som att de två Centerpartisterna Fredrik Federley och Annie Johansson kommer att vika sig för partitrycket och rösta ja till den s k FRA-lagen.

Det är givetvis viktigt att partierna generellt sett är inbördes eniga och att alla ledamöter följer partilinjen. Alternativet är att vi går ifrån partisystemet och har fullskaliga personval där majoriteten i en krets bestämmer vilken person som ska representera orten. Det är sannolikt inte ett bättre system än dagens.

I just den här frågan så kan man dock se ett tydligt undantag. FRA-lagen innebär ett så pass stort ingrepp i den personliga integriteten att riksdagsledamöter med avvikande åsikt bör vara beredda att riskera sina politiska karriärer för att sänka den. All heder till Moderaternas Karl Sigfrid som öppet deklarerar att han är beredd att göra just detta.

Särskilt som den i princip inte kommer att ge någon effekt. Alla som varit i närheten av underrättelsetjänst vet att problemet inte är att hitta information, utan att sålla ut den information som är intressant. Utifrån det perspektivet så kan man lätt konstatera att FRA snarare kommer få det svårare att identifiera terrorhot i och med att den totala informationsmassan de kommer vara tvungna att hantera kommer att bli enorm. Sannolikheten för att Al Quaida öppet ska hotmaila sina planer på att spränga Folkets Hus i Motala kan också antas vara rätt låg.

De riksdagsledamöter som är under hårdast press just nu är också de som i hög grad har kryssats in. Om de går emot sin personliga övertygelse och dessutom sviker det förtroende de fått av de som kryssat dem så kommer också personvalet att tappa väldigt mycket legimititet, eller snarare tappa den lilla legimitet som systemet överhuvudtaget har.

Att sen FRA-lagen förr eller senare kommer att införas är ju däremot dessvärre uppenbart. Det är ju trots allt ett sosseförslag från början, som först förkastades av framförallt centerpartiet, för att sedan tas upp igen och då förkastas av sossarna. Under nästa Socialdemoratiska mandatperiod kommer sannolikt ett nytt, något reviderat, förslag dyka upp och passera utan vidare debatt.

Storstockholms Lokaltrafik önskar dig en god morgon och en fortsatt trevlig dag

Imorse passerade jag som vanligt Gullmarsplan. Väl igenom spärren så fick jag nöjet att prata med en marknadsundersökare från SL som ställde ett par frågor om ur jag upplevt den service jag fick och hur jag generellt uppfattar spärrvakter (ett ord som är lättare att associera till lägervakter än till servicepersonal, om inte annat rent inställningsmässigt).

Mina svar gick i korthet ut på att jag tyckte att bemötandet just denna morgon var okej, men att det på det stora hela är kass. Min gissning är att de flesta kommer att ge spärrvakten ett mycket bra betyg. När han finns inom hör- och synhåll för den som blir intervjuad så är det oftast svårt att svara något annat. Det är normalt mänskligt beteende, man talar inte gärna illa om folk när de hör.

Rimligtvis så borde väl spärrvakten ha skärpt till sig lite också. Det skulle jag göra om jag var på jobbet och hade en person bakom ryggen som skulle utvärdera mig. Att spärrvakten ifråga inte var trevlig i den situationen är rätt symptomatiskt för hur personalen på Gullmarsplan beter sig. De har aldrig mer än en spärr öppen till tunnelbanan i rusningstrafik, de är extremt sura och otrevliga och ofta får jag för mig att de avsiktligt öppnar svänghjulet lite för sent så att man ska slå i benet när man försöker passera.

En av mina sämre upplevelser på Gullmarsplan var när tunnelbanetrafiken var inställd och all transport söderut ersattes av bussar. Ett normalt fungerande företag hade i det läget gjort sitt bästa för att informera sina kunder om vad som händer, vad som gäller och hur de bäst agerar för att ta sig dit de ska. Så icke SL, de agerade med ryggmärgen och drog in all personal på hela stationen. Spärrarna var obemannade, SL Centret slogs igen. Personalen ersattes med två skyltar med ett obegripligt skrivet budskap. Det tog mig ungefär femton minuter att hitta till rätt buss, väl där kom jag inte på eftersom antalet resenärer vida översteg antalet platser. Ingen visste heller när nästa buss skulle komma.

SL-personalens betydelse för produktiviteten och det allmäna välmåendet i staden kan förmodligen inte underskattas. De är i många fall den första aktiva mänskliga kontakt många av oss löneslavar får en vanlig dag och har alltså stor makt att genom sitt bemötande påverka hur du och jag under resten av dagen kommer att bemöta vår omvärld. Ett leende och en smidig förbipassering kan betyda mycket och är också något man rimligen borde kunna kräva av folk som jobbar i serviceyrken.

Sådana här saker skulle SL få reda på om de hade gjort en seriös marknadsundersökning komplett med öppna frågor. Istället gör de som väldigt många andra företag, de utformar undersökningen för att få ett så högt NKI som möjligt. Det kanske är kul för VD och marknadschef, för oss konsumenter är det det inte.

FRA och storebrorssamhället

FRA-lagen har debatterats ingående de senaste veckorna. Detta särskilt i bloggosfären där de flesta har gått upp i spinn och bekämpar lagen med näbbar och klor. Jag har inte orkat sätta mig in i förslaget helt och fullt men är instinktivt emot allt som inskränker den personliga integriteten. Särskilt när antalet terrorattentat som begåtts i Sverige de senaste åren är rätt lågt. Vad har vi; en brandbomb mot en vallokal för svensk-irakier, förvirrade nynazister som försökte starta raskrig genom att panga doror på ett par skolor och vänsterextremister som hade lösa planer på att spränga en bomb på en McDonalds-toalett.

Dessa är förvisso brott som bör bekämpas och beivras, men knappast såpass allvarliga att myndigheterna behöver få tillgång till alla mina mail bara för det. Generellt sett så ska man vara skeptisk när övervakningsmöjligheterna ökar mer än exponentiellt i förhållande till hoten, och när rädslor och känslor tar överhanden och forskning och beprövad vetskap får stryka på foten. Ungefär som i fallet med FRA-lagen alltså.

Min förhoppning är att riksdagsmännen, innan de trycker på den gröna knappen, ägnar trettio minuter av sitt liv och sin arbetstid för att kolla på Penn&Tellers granskning av vad övervakarna faktiskt gör med sina övervakningsmöjligheter när ingen ser på. Det är trots allt människor som ska administrera övervakningen. Småaktiga, snokande och nyfikna människor.




Jag hittar dessvärre bara del 1 och 2 av avsnittet på YouTube, men jag tror att budskapet ska kunna gå fram ändå. Sit back and enjoy the show. På detta sätt sparar ni också tio minuters tittande, tid som ni kan använda till något viktigare.

Om inte annat så är det alltid kul att CC:a några meningslösa mail i veckan till fra@fra.se. Alla mail som kommer dit registreras och kan begäras ut i pappersform om man vill att myndighetspersonalen ska få göra skäl för lönen.

Verkligheten överträffar dikten

Ibland kan det vara kul att få sina fördomar bekräftade.

Rockbandet DEVO var härligt mycket före sin tid och spelade in en låt om den aktuelle politikern redan 1978.

Om gamla franska författare och amerikansk kurslitteratur

Den som ägnad tid åt att studera på universitet och dessutom vid något tillfälle försökt sig på att läsa böcker skrivna av naturalistiska franska författare märker snabbt en likhet mellan de senare och amerikanska kurslitteraturförfattare. De använder väldigt många sidor åt att berätta något som skulle kunnat sammanfattas i ett par meningar.

Anledningen till detta är givetvis att man får betalt per ord, en felkonstruerad marknad får oftast sådana konsekvenser. I det specifika fallet så blir också konsekvensen att tankar som skulle kunnat vara intressanta drunknar i ett sammelsurium av ord och att de som inte har tid eller ork att analysera allt på detaljnivå söker sig någonannanstans för att inhämta kunskap.

Ibland när man lyssnar på vissa människor så får man lätt intrycket av att de delar betalningsmodell med Zola.

Dumpa en strumpa (gissa vart)

Tidningen Resumé skriver idag om en kampanj som FN-förbundet kommer att hålla under Hultsfredsfestivalen.

Kampanjen exemplifierar rätt bra en av huvudanledningarna till att man inte ska anta erbjudanden om pro bono-jobb från reklambyråer. Man får nämligen vad man betalar för.

Hela kampanjidén är till att börja med extremt krystad, ungdomar ska förmås att byta en av sina strumpor mot en FN-blå. Vad strumpor har med FN att göra är oklart, vilken effekt kampanjen ska ge med sig är ännu mera oklart.

Jag citerar Resuméartikeln: "Enligt FN-förbundet var det viktigt att möta ungdomarna i deras naturliga miljö. Trackster föreslog Hultsfredsfestivalen."

Som sagt var, man får vad man betalar för, i det här fallet en slaskig målgruppsanalys och en helt ogenomtänkt kampanjstrategi. Alla som varit på Hultsfredsfestivalen vet att det inte är ungdomars naturliga habitat. Hultsfred är ett ställe dit ungdomar åker för att para sig, testa knark och bli sjukt smutsiga. För majoriteten av de som åker dit så är det raka motsatsen mot deras naturliga miljö. Man åker dit för att slippa - just sin naturliga miljö.

Vad FN vill uppnå med kampanjen är som sagt var oklart, men jag antar att man vill "bilda opinion", det är ju ett stort problem i Sverige att folk är för världsfattigdom och krig.

Målet med kampanjen är att samla in 10 000 strumpor som sedan ska skickas till statsministern. Med lite tur så kommer det här leda till att Sverige lämnar FN, det är i alla fall så jag skulle bemöta en organisation som skickade 10 000 vidriga Hultsfredsstrumpor till mig.

Kampanjen kommer säkert få en 100-wattare i alla fall, den lär ju uppnå sina kampanjmål gudbevars.

Var är den seriösa försvarsdebatten?

På dagens DN Debatt (DN verkar inte posta artiklarna direkt på internet, jävligt data) så skriver försvarsminister Sten Tolgfors att han vill ha ett tätare nordiskt försvarssamarbete, framförallt med Norge. Utöver materielsamarbeten så vill han också se att länderna börjar utbilda förband tillsammans vilket givetvis är helt rätt tänkt.

Ett litet fjuttland som Sverige har inte råd att ha ett egen stand alone-försvar idag. Just nu kostar den svenska Försvarsmakten skattebetalarna ca 40 miljarder per år, en siffra som i reella tal varit konstant under lång tid samtidigt som inflationen, FMV och FortV ätit upp allt mer av pengarna.

Om vi ens skulle komma i närheten av den Försvarsmakt vi hade på 80-talet så skulle vi sannolikt behöva spendera en 100 miljarder eller mer per år. Det är inte sannolikt, och inte heller önskvärt. Skattebetalarnas pengar kan användas betydligt mycket mer effektivt (till exempel genom att de får behålla dem, men det är väl alltför radikalt att föreslå). Likaså kan unga svenskars tid användas bättre än att tvinga ut dem i värnplikt.

Lite synd är det därför att ingen vågar ta sig i kragen, göra det uppenbara och gå med i Nato. Vi svenskar har kommit undan lite för länge med att vara hycklande flatskaft för att det ska vara riktigt okej.

Varför Polen är bättre än Pakistan

Al Quaida och deras kollegor i Pakistan tycker inte att Danmark har lidit nog för att man dristade sig till att rita av profeten. I vissa efterblivna kulturer tror man fortfarande på Öga-för-öga-principen i straffrätten, må så vara hänt. Men att spränga skiten ur den Danska ambassaden (något misslyckat dock, de flesta som dog var oskyldiga Pakistanier vilket varken terroristerna eller deras kompisar bryr sig om) är väl knappast ett bra exempel på hur den principen rimligtvis borde tillämpas.

En mer adekvat hämnd hade väl typ varit att rita en ful bild av den Danska drottningen? Om man ville vara riktigt elak kanske men till och med kunde ha ritat en bild på kärringen när hon ger fellatio åt en get, eller vad man nu håller på med i Danmark. Det är ju ett platt land som bekant.

Parallellt med detta så har Polen och Tyskland haft sin egna lilla karikatyrstrid. Som de minnesgoda läsarna kanske kommer ihåg så har Tyskland och Polen bråkat förr, i samband med att Tyskarna stormade in med tanks och gjorde skit av hela det Polska kavalleriet. Man skulle alltså kunna konstatera att Polackerna gör helt tvärtemot vad Pakistanierna gör, de hämnas en reell oförätt genom att rita fula bilder.

På det stora hela rätt mycket sundare.

Lotta Gröning, debattredaktören som propagandamegafon

Aftonbladets debattredaktör Lotta Gröning förnekar sig aldrig, hon är en av de stora anledningarna till att jag aldrig någonsin skulle få för mig att köpa Aftonbladet. Slaskjournalistiken och rewritandet av News of the world-artiklar kan jag leva med. Jag kan också leva med de tokiga åsikter som förs fram på ledarplats och på kultursidorna, det är trots allt ingen som läser de sidorna och 1968-generationen är ändå på väg att dö ut (i lungödem hoppas jag, efter all skada de har åsamkat så förtjänar de en plågsam död). Att debattredaktören inte försöker vara neutral är däremot helt sjukt, Lotta Gröning får en egen spalt på debattplats varje dag för att ösa skit och lögner över allt som inte passar in i den socialdemokratiska ljugarmallen. Nu senast skriver hon om "försämringarna i sjukförsäkringssystemet".

Jag har i mitt tidigare inlägg om fackets perversa kampanjmetoder tagit upp det faktum att slaskpressen alltid letar folk att tycka synd om och att man mörkar det faktum att det inte är bra att gå sjukskriven för länge, utan att man snarare blir sjuk av det. Aftonbladet har givetvis gjort just detta även idag, man har letat fram ett degenererat par från landsorten som "förlorar allt".

Journalisten har föga överraskande inte en tanke på att fråga Fredrik om han inte kan ta ett annat jobb istället för att gå på sjukpenning, eller att ifrågasätta det rimliga i att hans tjocka fru inte jobbar medan han är hemma och tar hand om deras gemensamma barn.

Journalisten tar inte heller tillfället i akt att ifrågasätta det sjuka skattesystem som gör att en arbetare inte har utrymme att spara några pengar alls för att ha som buffert om sjukdom eller arbetslöshet inträffar. Nej då, det är givetvis synd om dem. Ty, i Sverige är det var och ens gudagivna rätt att inte göra någonting för att förbättra sin situation och bara vänta på att en myndighet ska komma och ta hand om en.

Hell on heels

Snart är det dags för årets biohändelse för många, premiären av knullpekoralet Sex and the City. Tiotusentals kvinnor kommer att vallfärda till biograferna, Charlotta Flinkenbergs låtsastidning "Chic" är mediepartner och Swarovski bidrar med kristaller.

Jag har ärligt talat aldrig fattat grejen med Swarovski. Okej att nyrika ryssar och hiphopmoguler köper allt som glimmar, men kristallprydda svanar? Jag brukar då och då gå förbi företagets butik på Biblioteksgatan. Det som säljs där påminner mig mest om när jag i min mindre stilkänsliga ungdom köpte med mig souvenirer hem från olika delar av Europa. Som 9-åring hade jag ungefär samma smak, söta djurskulpturer i olika konstmaterial.

Sen har jag aldrig heller fattat grejen med Sex and the City, en serie om ett gäng tragiska och ensamma kvinnor som ligger med allt som kommer i deras väg, krökar för mycket och lägger alla sina pengar på skor. Liknande berättelser om män förekommer också rätt ofta i litteratur och på film, men då mer som varnande exempel och inte som förebilder.

Jag skulle vilja se en väl genomarbetad genusanalys på hur detta kommer sig och vad det säger om synen på kvinnor och män. Någon som kan bidra med en länk?