Grattis till SM-guldet Kalmar

Lite tidigt, men det är väl i princip klart. I brist på AIK så är KFF i toppen helt okej för mig. Men, en sak skulle jag vilja ha reda på, varför har Kalmar valt att ha en damtrosa i sitt klubbemblem?

Maddening cloud

Den fråga som dominerat de flesta diskussioner och debatter i kommunikationsbranschen har varit de sociala medierna. Hur fungerar de, och hur ska de användas? Få som har någon form av beställaransvar har klarat sig utan att få prata med PR-byråsäljare som erbjuder bloggbevakning eller nån annan tjänst relaterad till sociala medier.

Min erfarenhet so far är att få är bra på detta, utan de flesta byråer försöker bara hoppa på tåget utan att ha någon djuplodande kunskap. Generellt sett så är genomslagskraften i de sociala medierna svårmätt. Att bara värdera antalet träff blir totalt ointressant utan som köpare så är det viktigt att faktiskt se på kvaliteten i träffarna (de flesta som hittat till den här bloggen har t.ex. kommit hit genom att googla på "Natascha Peyre + fitta") och dessutom som alltid, mäta effekt.

Ger det någon markant ökad försäljning att skänka ett par jeans till Blondinbella? Genererar man fler röster till ett parti genom att ha en egen YouTube-kanal?

En som vågar svära i kyrkan och påstå att de sociala medierna är överskattade är Christian Ekström på Sund Kommunikation. Han har en poäng, utöver att PR-byråerna handskas väldigt oplanerat med bloggare så är det också sannolikt så att de svenska partierna överskattar nyttan med de sociala mediernas påverkansfaktor i en svensk kulturell kontext.

Jämförelser med Usa blir lätt ointressanta eftersom den politiska kulturen i länderna skiljer sig så pass mycket åt. Det engagemang för enskilda kandidater som finns i Usa finns inte i Sverige. Amerikaner tenderar generellt sett att rösta FÖR något medan jag vågar påstå att svensken i stor utsträckning snarare röstar för att hon/han är EMOT något. Detta faktum gör att det är svårt att skapa rally points på webben på samma sätt som till exempel Obama gjort.

Ett problem med bloggare och bloggosfären generellt sett är att det i teorin är ett interaktivt medium, men i praktiken så är det snarare så att bloggarna är ensamma megafoner som skriker rakt ut. Det gäller särskilt för de politiska bloggarna. Modebloggarna och de som har målgrupp unga tjejer är interaktiva i mycket högre grad. Kommentatorsfälten i dessa bloggar fungerar som bekräftelsemarkörer för läsarna. Man hittar vänner, känner sig som en del i ett större sammanhang och kan komma närmare sina idoler på ett helt annat sätt än vad den äldre generationen har kunnat göra (groupies oräknat).

Att det kommer att finnas kraft i de sociala medierna finns det ingen tvekan om. Det som bör göras är dock att inte okritiskt svälja säljsnacket och evengelisternas budskap om Jaiku, Twitter och del.icio.us. Den stora majoriteten av väljare och konsumenter är fortfarnade inte där, så en ordentlig analys och en insatt kund är extremt viktig. På det sättet skiljer sig alltså inte de sociala medierna från andra kanaler, men min uppfattning är att det just nu slösar väldigt mycket pengar av okunniga marknads- och kommunikationschefer som ännu knappt lärt sig sälja på det gamla vanliga internet 1.0. Att det öppnar upp för en mängd bondfångare är uppenbart, frågan är bara när det slår tillbaka.

Fly me to the moon and back

Flygbolaget Ryan Air, transportbranschens svar på tidningen Moore, har lyckats provocera fram en ordentlig metadebatt. Detta genom att dels publicera en annons med en kvinna i traditionell fetish-skoluniform, dels genom att skita i ERK:s dom angående annonsen och dels genom att i ett pressmeddelande kalla den folkpartistiska riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson för "Boring Birgitta".

Personligen så undviker jag Ryan Air så långt jag kan. Ryan Air är ett skitbolag som flyger den EPA-traktoråkande klassen, de som trivs med att behandlas som boskap. Jag tror därför inte att annonsen eller den efterföljande debatten kommer att på något sätt skada dem i deras målgrupp, snarare tvärtom.

Det som är intressant, och som väcker ett par branschspecifika frågor, är Ryan Airs PR-konsults behandling av frågan. När Ebba Göranzon på Andréasson PR intervjuas av Dagens Media så tar hon mer eller mindre öppet avstånd från flygbolagets agerande. Det är inte okej.

Om jag betalar en PR-konsult dyra pengar för att driva mina frågor så förväntar jag mig att de jobbar för mig, eller slutar jobba för mig. Det finns inga mellanting. Många har en bild av PR-folk som obotliga cyniker som på Kjell Bergkvist-manér gör vad som helst för pengar. På många sätt är detta sant och ska också vara sant.

Om man ska jobba med kommunikation så måste man i stor utsträckning ha flexibla moraliska värderingar och se uppdraget som viktigare än ens egna personliga åsikter. Alternativet är att förklara för kunden att man inte står bakom detta och då också ta konsekvensen och avsäga sig uppdraget med de monetära förluster detta beslut innebär. Det går inte att äta kakan och ha den kvar, något de flesta andra branscher insett för länge sen.

Om alienation

DN Kultur har idag en kortare text om Sarah Palin och om hur den intensiva mobbningen av henne bland Hollywoodfolk och komiker kan fungera tvärtemot och skapa sympati för henne.

Det här är ett fenomen som är rätt typiskt Usa, det finns en ryggmärgsreflex som säger att så fort kultureliten är emot något så blir the average Joe för. Detta beror givetvis på att kultureliten i Usa är typiska latteliberaler, totalt ur fas med den övergripande kulturen i landet och dessutom har svårt att dölja sitt förakt för alla som bor utanför storstadsområdena och tjänar under 150 000 dollar om året.

Den svenska motsvarigheten till detta heter Svenskt Näringsliv, det är svårt att inte få lust att plocka upp AK47:an och den röda fanan när nån från Svenskt Näringsliv uttalar sig i debatten. De har en förmåga att vara dumma, plumpa och helt utan känsla för sin samtid. Deras sagoannonser är ett klockrent exempel på detta, man lägger enormt mycket pengar på att göra något som i slutändan blir helt kontraproduktivt. Jag älskar att konsumera, men efter att ha läst sagan om gumman som handlade för lite så övervägde jag allvarligt att gå Gröna Vågen och tälja barkbåtar i julklapp till vänner och familj.

Slutsatsen av detta är att vissa människor borde lära sig att hålla käften. Det är möjligt att de i många fall har rätt i det de säger, men sättet de säger det på gör att de bäst bör hålla sig utanför debatten.

Saker som irriterar mig del ett

Idag ringde jag företaget Com Hem för att säga upp mitt abbonemang hos dem. Deras skitbox har fungerat dåligt sen jag fick den och de är dessutom dyra. Kundtjänsten hade en fördel, de tjafsade inte och försökte inte behålla mig som kund. Sannolikt eftersom de själva vet om att de är värdelösa.

Det som däremot irriterade mig något enormt var att jag var tvungen att uppge mitt personnummer tre gånger. Först när jag satt i telefonkö, då ombads jag knappa in det för att få en "snabbare behandling". När jag väl kom fram till första instans så fick jag dock lämna det igen, för att sedan bli vidarebefodrad till nästa person som hanterade mitt ärende, dock först efter att återigen be om mitt personnummer.

Det här är inte ovanligt och inget ofog som är reserverat för Com Hem. Jag har varit med om det förr. I tider av ständiga rationaliseringar och effektiviseringar hos företag så kan man väl önska att någon, någon gång, faktiskt försökte rationalisera lite för mig som kund. Inte tvärtom.

The irony of it all

Det är allt lite underligt, att samtidigt som George W Bush är en av de amerikanska presidenter som expanderat den offentliga sektorn i störst utsträckning, så är Göran Persson den statsminister som genomdrivit flest liberala reformer i Sverige.

Det är något som inte stämmer i den ekvationen.

Meat is murder

Ideell reklam och kommunikation är aldrig lätt att jobba med. Det är ofta rätt abstrakta värden som ska säljas in och man har nästan alltid en pytteliten budget som gör att man blir beroende av mediers och byråers välvillighet för att få någon form av genomslag i sin argumentation.

Nyckeln till att lyckas få effekt med ideellt producerad reklam är att sticka ut så mycket man kan och vågar. Att inte maximera de uppmärksamhetsväckande faktorerna i kommunikationen är att be om att misslyckas. En organisation som har fattat detta är Djurens Rätt, som dunkar igång en skolkampanj med buller och brak.

Den samlade intelligensmaffian som ägnar sig åt att kommentera på Dagens Media och Resumé är föga förvånande negativt inställd. Det finns få saker som upprör så mycket som djurrättsaktivism, sannolikt för att de flesta människor har någon form av inre moralisk kompass som är inställd på att det inte är okej att mörda och tortera djur när det faktiskt finns bra vegetariska alternativ. För att då bekämpa den kognitiva dissonans som skapas av att man själv aktivt bidrar till just detta så tvingas man in i en mental position där man aktivt bekämpar de som är emot djurätande för att ge sitt eget dåliga beteende nån form av relevans och berättigande. Om de är dåliga så måste jag vara bra, typ.

Några av de jämförelser som gjorts är mellan veganism och nazism, kampanjen anklagas för att bidra till anorexia(!) och det har också dykt in ett par meningslösa påståenden om att Djurens Rätt borde tänka mer på de svältande barnen i Afrika.

Det här fanatiska motståndet mot att kämpa för att djur ska ha det bra kommer ursprungligen från den kristna idén om att människan har "fått" djuren av gud att göra vad vi vill med. Särskilt den katolska kyrkan har varit väldigt avogt inställd till vegetarianism p g a detta. Att inte äta djur ses som ett brott mot gud på samma sätt som att knulla utan avelssyfte, inte gå i kyrkan på söndagar eller att abortera ett foster som tillkommit efter att man blivit våldtagen av sin far.

Andra religioner, som islam och judendomen, har till och med stiftat särskilda lagar för hur man på plågsammast möjliga sätt ska ta livet av djuren innan man äter dem.

Nazistjämförelsen har liknande ursprung, dels så brukar det nämnas att Hitler var vegetarian och därför så får vegetarianism som fenomen en guilt by association-stämpel på sig. Dels så brukar resonemangen i Kd-kretsar gå kring att man genom att jämställa djur med människor nedgraderar människovärdet vilket i sig skulle leda till att det blir okej att slakta människor på samma sätt som man slaktar djur.

Det här är ju givetvis helt absurt, vi borde ha kommit såpass långt i vår civilisationsutveckling att vi slutar grunda vår lagstiftning, moral och åsikter på ett gäng 2000-år gamla sagoböcker.

I en kampanj av Djurens Rätt-typ så måste man därför utgå ifrån att det är bra att skapa polarisering för att uppnå en kommunikativ effekt. Man kommer reta upp en jävla massa människor samtidigt som man ändå väcker tankar hos andra om vad som är okej eller inte okej. Det kommer sannolikt vara så att en majoritet av de som hör av sig är negativa, det blir oftast så. De som gnäller och klagar är ändå inte påverkansbara från början så de bör, i alla fall i teorin, vara lätta att ignorera. Något som alla som inte jobbar med marknadsdriven kommunikation med tydliga säljmål alltid bör ha i bakhuvudet när en kampanj eller liknande är i genomförandefasen.

För min del så hoppas jag att Djurens Rätt står emot "folkstormen" och kör kampanjen fullt ut, den är tämligen klockren och berättar på ett pedagogiskt och bra sätt om vad det är vi dagligen gör med miljoner och åter miljoner djur.



Heifer whines could be human cries
Closer comes the screaming knife
This beautiful creature must die
This beautiful creature must die
A death for no reason
And death for no reason is murder

And the flesh you so fancifully fry
Is not succulent, tasty or kind
Its death for no reason
And death for no reason is murder

And the calf that you carve with a smile
Is murder
And the turkey you festively slice
Is murder
Do you know how animals die ?

Kitchen aromas arent very homely
Its not comforting, cheery or kind
Its sizzling blood and the unholy stench
Of murder

Its not natural, normal or kind
The flesh you so fancifully fry
The meat in your mouth
As you savour the flavour
Of murder

No, no, no, its murder
No, no, no, its murder
Oh ... and who hears when animals cry ?