Den ena handen vet inte vad den andra gör

Sosialdemokraterna har annonserat att de kommer att börja med webbradio under sommaren, ett program titulerat (s)ommarpratare.

Lite humoristiskt sådär, man knyter an till något annat aktuellt och redan inarbetat. Inte helt dumt tänkt kan man tycka.

Men se, det tyckte Sveriges Radio, och hotade helt sonika med att stämma Socialdemokraterna för varumärkesintrång. Man kan inte annat än roas lite av den ironi som ligger inbakad i att vänsterpropagandamaskinerna på Sveriges Radio får för sig att gå i konflikt med husse.

Socialdemokraterna rullade dock snabbt över på rygg, lapade i sig den PR som gavs av detta och bytte namn på programmet till (s)ommarsnack istället.

Ett mer passande och till årstiden anknytet namn hade ju annars kunnat vara "Varmluft".

LO and the haters

Landsorganisationen, sosseriets stora propagandacentral, har dragit igång en kampanj mot "försämringarna i sjukförsäkringssystemet". Detta som vanligt utan att man närmare specificerar vad det är för "försämringar" som ska ske. Det kan vara så att det inte längre ska gå att bo i Norrland och gå sjukskriven längre perioder på diffusa grunder, men vad vet jag.

Det jag däremot vet är att alla undersökningar enstämmigt visar att ingen sjukdom blir bättre av en allför lång sjukskrivningsperiod, snarare tvärtom. Man blir sjuk av att vara långtidssjukskriven så det som kan ses som elakt, att "tvinga" in folk i sysselsättning igen, är snarare snällt.

Så ser man dock sällan på det i Sverige utan kvällstidningarnas journalister ger sig genast ut och letar upp nån som det är enormt synd om. Den här personen är oftast 23 år gammal, bor i Örebro, är tvåbarnsmamma och sjukskriven för utbrändhet eftersom hon inte klarar stressen på sitt callcenterjobb. Man måste ju prestera gudbevars.

Det som är intressant i den här kampanjen är att LO har skickat brev till den Centerpartistiske riksdagsmannen Roger Tiefensees grannar (!) där de uppmanar dem att ställa honom till svars för att han "försämrar sjukförsäkringen"(!!!!!).

Det är inte första gången denna sortens övergrepp sker från ett fackförbunds sida. Läs gärna om fackförbundet Metalls angrepp på två lokala politiker där flygblad med namn och hemtelefonnummer till dessa förtroendevalda spreds, också med en uppmaning om att kontakta dem och "säga vad man tycker".

Jag skulle vilja ha svar på två frågor, dels vad fackförbunden skulle säga om t ex Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna tog till liknande debattgrepp, och dels hur LO och Metall egentligen vill att de förtroendevaldas grannar ska agera.

Deutschland unter alles

I år blir det tyskt på badstranden. I alla fall om Sofi Fahrman får bestämma.

Jag funderar dock på att köra Australiensiskt istället.

Sorgeband på

Kristin Kaspersen och Hans Fahlén - utnämnda till Sveriges tråkigaste par fyra obrutna år i rad - går skilda vägar.

Paret har i god kändisordning skickat ut ett pressmeddelande om skilsmässan vilket Aftonbladet bedömt vara viktigt nog för att paret ska hamna på dagens löp.

Slentrianmässig mediekritik om hur det här skulle kunna vara viktigare än världssvälten och folkmordet i Darfur orkar jag inte ägna mig åt. Däremot så skulle jag hemskt gärna se sådana här pressmeddelanden skrivna på ett mer informativt sätt. Istället för standardformuleringar om att paret ska vara goda vänner så skulle man kunna tänka sig en mer ärlig och öppenhjärtlig tonalitet.

PRESSMEDDELANDE FÅR PUBLICERAS TIDIGAST DEN 2/6 KLOCKAN 09:00

Succéparet Hans Fahlén och Kristin Kaspersen skiljer sig

Efter att Hans Fahlén varit otrogen med en väldigt tjock kvinna på stadshotellet i Jönköping så har nu paret Fahlén-Kaspersen beslutat att separera. Beslutet är helt ensidigt från Kaspersens sida. Hans Fahlén har försökt kräla i stoftet och be om ursäkt - allt utan resultat.

- Jag är mycket nöjd med upplägget säger Kristin. Jag behåller bilen och huset, han tar allt ekonomiskt ansvar för ungarna. Nu jävlar ska jag ta igen femton förlorade år genom att supa och knulla runt. Han kan ta sin djävla skogsmulleskjorta och dra åt helvete.

Frågor besvaras av Kristin Kaspersens presskontakt Johan XXX, Michael Bindefeldt AB på tel: 070 XXX XXX



Observera att detta pressmeddelande är helt fiktivt. Ingen påstår på något sätt att det skulla ha gått till på det här sättet, även om det skulle vara roligt.

Men sannolikheten är förstås mycket större att anledningen till skilsmässan är att Kristin Kaspersen faktiskt vill leva i ett schemalagt helvete. Annars hade hon givetvis inte gift sig med Hans Fahlén från första början.

How to lose friends and alienate people

Det ryska kommunistpartiet bekymrar sig över att den nya Indiana Jones-filmen porträtterar dem i dålig dager.

När det kommer till dålig publicitet för kommunisterna så tror jag inte att det är hur de skildras i populärkulturen som är deras stora problem, utan snarare det där med folkmorden och att de inte låter folk äga saker. Men jag kan ha fel.

Aftonbladet

No comments

Allan Healy, Apples europeiske kommunikationschef, ger ett bra exempel på hur man inte ska bete sig i kommunikationsbranschen.

Men vem fan bryr sig, jag längtar ändå.

Språka på grekiska

Efter att ha läst Metro imorse så noterar jag att Alexandra Pascalidou har börjat skriva sina egna krönikor igen. Trist, spökskrivaren kunde i alla fall leverera något läsvärt mellan varven till skillnad från AP:s egna grammatiskt och semantiskt missbildade det-är-så-synd-om-mig-som-är-kvinna-och-invandrare texter.

Kinnevik Revisited

Efter att ha skrivit den förra bloggposten så passade jag på att kika in på Kinneviks hemsida. Jag kan inte undvika att bli fascinerad över den, jag vill veta vad de egentligen vill med sidan.

Layoutmässigt ser den ut att vara ritad av en ekonomijournalist född i det Victorianska England, vilket skapar en intressant stilkrock mellan modernt och ålderdomligt. Jag orkar inte riktigt gå in och läsa texterna som finns under rubrikerna, men navigationsstrukturen presenteras i väldigt litet format och på ett svåröverskådligt sätt. Men jag antar att det är så en corporate-sida ska byggas, man vill ju hålla pöbeln ute gudbevars.

Det mest fascinerande är ändå sidtoppen som pryds av texten "70 years of innovation" och en bild som visar en petrokemisk fabrik som spyr ut rök över ett havsnära område. Att Kinnevik fortfarande ser industrialismen som innovativ kan förklara varför man inte vill sprida information från sin stämma till de investerare som har något bättre för sig än att fika bulle med Erik Mitteregger, Allen Sangines-Krause och Christina Stenbeck.

Så jävla uppkopplat

Kinnevik har haft stämma, med på stämman var en journalist som försökte göra en ljudupptagning av vad som sades. Detta var inte tillåtet, så journalisten blev nedbrottad och utslängd.

Utöver att detta är bra PR för Kinnevik, det finns inget som skapar lika mycket goodwill som att spöa journalister, så känns det också väldigt modernt.

För, jag menar, vem vill göra sin information tillgänglig såhär 2008? Webfeeds, bambuser och YouTube är verkligen ingenting för ett gammalt hederligt industriföretag. Vill man veta vad som sägs på stämman så får man komma dit.

Europe endless

Efter att ha genomlidit Eurovisionsschlagerfestivalen, eller Eurovision Song Contest som resten av Europa kallar tävlingen, så vågar jag förutspå tre saker:

1) Svenska folket kommer att tycka att fel låt vann

2) Bert Karlsson kommer ta en skiva till kaffet, återuppliva lite gamla Ny Demokrati-idéer och kräva att Öststaterna ska uteslutas ur tävlingen eftersom de "bara röstar på varandra". Detta till skillnad från alla västeuropeiska länder som inte ger 12-poängare till sina grannländer.

3) Någon form utav röstningsskandal kommer att "avslöjas". Denna kommer inte vara grundad i verkligheten utan framkrystad av kvällstidningarna i syfte att sälja lösnummer till dumma människor.

Resultatet av tävlingen visar på vikten av bra produktion. Ryssland hade en enastående genomtänkt presentation av sitt bidrag. Alla som köpt eller sålt konsulttjänster förstår vikten av en professionell ppt-presentation i förhållande till innehållet och kompetensen hos den enskilde konsulten. Rysslands snajdiga scenshow var den musikaliska motsvarigheten till just detta med en äkta Stradivarius på scen och en isdansare på plastmatta. Helt enkelt världsklass.

Att Charlotte Perelli, det transasminkade monstret, inte skulle vinna var rätt uppenbart för alla utom för de mest inbitna patrioterna. Om man tävlar mot två likartade bidrag där bägge låtarna är bättre och artisterna är både snyggare och yngre så är man rättvist rökt.

För övrigt så var Björn Gustafsson kvällens sämsta inslag. Ironi i melodifestivalsammanhang är som att sätta jackor på isbjörnar, det fyller verkligen ingen funktion.

Jag tar mig friheten att påminna om det överlägset bästa framförandet någonsin i dessa sammanhang. Se och njut!

Ett inlägg för oss som är emot allt som är dumt

Den ökände smörsångaren Don Bennechi har av okänd anledning erbjudits plats på aftonbladet debatt (det kan bero på att Lotta Gröning är fullkomligt dum i huvudet, men det kan inte bevisas empiriskt så därför lämnas det därhän) för att förespråka ett allmänt förbud mot att fotografera barn på allmän plats.

Det här infallet är så befängt så jag tänker inte ens länka till det. Utöver de juridiska aspekter som någon annan säkert har bättre koll på än mig, så är det rent moraliskt fullkomligt galet resonerat. Som småbarnsförälder så är det lätt att förstå den ökände artistens rädslor, men rent objektivt sett så är alla frihetliga inskränkningar av ondo och bör beivras. Detta oavsett om avsändaren heter FRA eller Don Bennechi.

Det ironiska med hela hans text är att han hänvisar till Anders Englund, och ser sig själv som en hjälte som ingrep mot vad som kunde blivit en ny Englamördare. Om Bennechis lagförslag gått igenom så hade ju mannen som av en händelse fotat Englund sannolikt inte tagit bilden eftersom det cyklade ett barn på vägen och han kunde ha blivit åtalad för det.

Grattis Sverige!

TV4 lanserar en ny sajt som låter allmänheten agera paparazzos. Utöver att det är en mycket viktig demokratireform så kan man också vinna en tusing om man plåtar den bästa kändisbilden.

Nästa gång jag ser en celebritet med blottat kön så ska jag ta mig tusan vara redo med mobilkameran.

Den som är utan egen politik kastar första pajen

Efter att de nya moderaterna gått ut med en massiv reklamkampanj som ska förklara vad för bra som skett sedan de och alliansen landat i regeringen, så svarar Sossarna genom att producera egna annonser där de kopierat det grafiska manéret från M-annonserna men pratar om "nya orättvisor" istället.

Tanken är sannolikt att man med detta grepp ska kunna neutralisera effekten av moderaternas reklamsatsning genom att gå in med en mindre reklambudget och säga rakt motsatt sak. Även om sossepropagandan helt uppenbart är lögn rakt igenom så förvirrar det målgruppen och gör det omöjligt att ta ställning till vad som är sant och inte. De som gynnas av en indifferent och okunnig politisk publik är socialdemokraterna och sverigedemokraterna.

Partier med tydlig ideologisk profil och en mer intellektuellt krävande politisk retorik tappar alltid bort sig i sådana här sammanhang. Mycket på grund av att man inte förstår vikten av känslomässig kommunikation och inte heller kundbeteenden och enkel psykologi. Väljarna som individer är inte alltid dumma, ibland går det till och med att resonera med dem, men som kollektiv är vi människor inte annat än en riktigt jävla korkad skock får som går dit vi blir tillsagda och blir förvirrade och/eller irriterade av alltför komplexa budskap.

Politisk satir är i sig inget nytt, inte heller det här med att sno andras idéer och korrumpera dem utifrån sina egna utgångspunkter. Det är bara det att det har gjorts så mycket smartare och bättre så många gånger tidigare.

Doing the omoralisk schlagerfestival

Ikväll är det Eurovision Song Contest, en tävling som p g a språkförbistring leder fram till att folk i Sverige envisas med att gnälla på att det inte är några "riktiga schlagers" med längre, utan bara moderna poplåtar (för att travestera f.d. president Clinton; det är en sångtävling, cp).

jag hoppas slippa titta på spektaklet ikväll. I tisdags hade dock TV 4 valt att ställa in House vilket tvingade mig genomlida ett av de sämst producerade underhållningsprogram jag någonsin sett (Bingo Royal står utom tävlan). Hur som så gillade jag Irlands bidrag, mest för att kalkonens kaxighet påminde mig om Triumph the insult dog, detta komiska geni som är en av mycket få bra saker som kommit ur Conan O´Briens show. Adam Alsings talk show är f.ö. det sämsta som inspirerats av samma program.

Dansbaneeländet går igen

Sent omsider tillåter jag mig själv att kommentera Anders Bergstens debattartikel om GTA IV.

Anders hävdar med emfas att våldet i samhället ökar. Han relaterar detta till våldsamma dataspel, dessa ondskans redskap. Jag tänker inte ens ta upp det uppenbara som att han förfäktar all vetenskap, utan istället lutar sig mot en EU-parlamentariker som tycker som Anders. Jag tänker inte heller nämna den bristande kausaliteten mellan skolskjutningar i Tyskland och USA och dataspel. Inte heller tänker jag börja jiddra om dansbanor, Elvis, motorsågsmassakern, WASP eller annat som har påverkat ungdomen i negativ riktning genom åren. Jag tänker avslutningsvis heller inte ta upp det faktum att ungdomar som spelar mycket dricker mindre och alltså begår färre våldsbrott än jämförbara ungdomar med andra intressen.

Däremot så vill jag konstatera att den förste som dokumenterat klagat på dagens ungdom var Platon. Sen dess har det bara blivit värre.

Jag vill också passa på att konstatera att det mig veterligen råder en kraftig brist på dataspel i till exempen Somalia, Rwanda, Sudan och på Västbanken. Dessa är ju inte direkt områden som är kända för sina fridfulla ungdomar, något som kanske, kanske, kan relateras till att de inte får något annat utlopp för sin frustration än att begå massmord och att kasta sten på polisen. Jag vågar nog drista mig till att säga att med lite våldsamma dataspel och betydligt mycket mer knulla så skulle dessa ungdomar vara betydligt lugnare och fredligare. Men jag har en känsla av att det inte stämmer med Anders Bergstens sexualmoraliska och allmänmoraliska uppfattning.

Utifrån detta kan man också konstatera att Anders Bergsten sannolikt skulle vara mindre arg om han knullade lite mer, och kanske fick utlopp för lite av sina aggressioner genom att bränna nerför gatorna i Liberty City med hagelbrakarn osäkrad istället för att skriva gammelgubbiga debattartiklar i Expressen om saker han inte förstår sig på.

Punkt SE

Idag kom beskedet om att "tidningen" .SE läggs ner. Aftonbladet har plöjt ner 500 miljoner kronor i projektet och inte lyckats med annat än att skapa en av det här landets största redaktionella skitprodukter, om än i litet format.

.SE har lyckats med att vara totalt ointressant och innehållslös. Den har blandat det sämsta från bloggosfären med det sämsta från gammelmedia på ett sätt som måste vara världsunikt. Inte konstigt att Norrmännen till sist tröttnade och la ner den. Att så skulle ske kan knappast ha kommit som någon överraskning för någon efter att TV7 lades ner. Det är generellt svårt att få lönsamhet i medieprojekt idag, och jag utgår ifrån att ett par affärsutvecklare, chefredaktörer och VD:ar går till jobbet med sänkta huvuden idag.

Att .SE försvinner kan knappast sörjas av någon. TV7 tror jag däremot är en god grundidé, att driva en kanal som är för dagens ungdomar vad ZTV var för den ironiska generationen. TV7 som affärskoncept var (eller borde ha varit) inriktat mot Blondinbellas läsare, ytliga och osäkra ungdomar som dels behöver någon som berättar för dem vad de ska tycka och dels inte har så höga krav på kvalitet.

Sofi Fahrmans bländvita stomatolleende och botoxade ansikte passade som hand i handske in i detta, och med en stark mediepartner som Aftonbladet borde det inte ha gått att misslyckas. Det verkar dock ha spenderats alldeles för mycket pengar på projektet, och man har också bortsett från att jobba mer med att integrera TV-formatet i nya medier. De flesta videobloggar jag har sett har varit fruktansvärt ointressanta, däremot så tror jag att den första blogg-TV:n, när den kommer, kommer att ha stor möjlighet att lyckas och bli lönsam. Detta förutsatt att man engagerar folk som kan paralelljobba i flera medier samtidigt, inte är låsta i gammalt tänkande och som dessutom vågar satsa utan att skjuta över målet.

Vådan av att skjuta sig själv i foten

Efter att sjuksköterskestrejken har fortgått länge nog att äta upp en tredjedel av vårdförbundets strejkkassa så står nu syrrorna mer och mer ensamma. LO-förbunden som är fientligt inställda gentemot akademiker och inte vill att det ska löna sig att utbilda sig är emot, likaså är socialdemokraterna. Ledande miljöpartister har uttalat sig om att sjuksyrrorna tjänar för mycket (!) och de övriga akademikerförbunden är inte mycket att hålla sig i när det blåser hårt.

Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund kunde ha utnyttjat det momentum och den sympati man hade för att snabbt bygga goodwill och i alla fall få med sig ett par symboliska erkännanden från sin motpart SKL. Man kunde också ha uppmanat sina anställda att lämna de offentliga arbetsplatserna eller sträva efter att få knoppa av dem, något som hade gett syrrorna mer inflytande över sin arbetsplats och mer lön. Men icke. Anna-Karin Eklund väljer istället att första maj-tala hos Vänsterpartiet, och därigenom alienera sig med de övriga utbildade målgrupper som kunde ha varit värdefulla opinionsbildare och förespråkare för deras sak.

Följden av detta har blivit att sympatierna för sjuksköterskornas strejk är mer eller mindre utraderade, och sannolikt kommer det att leda till att de tvingas ge upp kampen inom kort utan en extra krona i lönekuvertet. Förhoppningsvis inser Eklund vilket misstag hon gjort och tar konsekvensen av det och avgår.

Vilken kanal sänder SVT:s begravning?

Efter att statstelevisionen beslutade sig för att televisera den mördade flickan Englas begravning så har debatten gått hårt. Det har skrivits debattartiklar emot, det har skrivits debattartiklar för, bloggosfären har gått i spinn och flickans familj har gått i taket och kan inte för sitt liv förstå hur människor kan vara så cyniska att de inte låter hela Sverige ta del av deras sorg.

Det sistnämnda kan ses som ett giltigt argument för att det var rätt av SVT att sända begravningen och att alla som har kritiserat det borde ha dragit igen brödhålet. Att tro det är dock givetvis helt fel, debatten i sig är ett tydligt bevis på SVT:s inkompetens och respektlöshet inför andra människors privatliv. Att familjen tackar ja till erbjudandet om att sända begravningen är i viss mån förståeligt, de är utom sig av sorg och vill kanalisera ut något positivt att den i övrigt djupt tragiska händelsen. Familjen bor i en liten skitig by mitt ute i ingenstans och har givetvis inte det kunnandet om massmedielogik och agendasättande i den publika sfären som de hade behövt för att tacka nej till erbjudandet och istället göra begravningen till en privat ceremoni.

SVT däremot, borde rimligtvis ha kunnat förutse precis vad som skulle hända. Det man frågar sig är vad SVT:s pressavdelning sysslat med i planerandet av detta. Har man avrått från sändning utifrån vad som komma skulle, eller har man på klassiskt PR-manér sett de enorma pressklippshögar som skulle komma ur sändningen och den konflikt som uppstått? Jag är normalt för cyniskt tänkande i reklam- och PR-sammanhang, men i det här fallet är det lite för magstarkt till och med för mig.

Efterspelet till sändningen har nu fortsatt med att SVT hotat satirsajten www.boyahed.com med stämning för att de publicerat en fejkad annons för DVD-utgåvan av Englas begravning. Det här är givetvis ytterligare en konsekvens som SVT kunde ha förutsett. Istället för att hjälpa familjen i sorgearbetet så har SVT istället fördjupat deras lidande, sannolikt på flit. De har dessutom gjort det med våra pengar utan att vi har någon som helst möjlighet att säga ifrån utan att för alltid tappa våra möjligheter att bli politiker (undantaget eventuella socialdemokratiska läsare givetvis, det funkade ju för Mona).

Sammanfattning: Först utsätter SVT Englas familj för Bingo Royal, sedan följer de upp det med att sända deras mördade barns begravning och utsätter dem för ett publikt helvete i syfte att dra upp sina tittarsiffror.

Slutsats: Lägg ner skiten och ge tillbaka de pengar det kostar att driva SVT till licensbetalarna så kan vi själva välja vilka kanaler vi ska köpa.

Kulturjournalistik i det nya milleniet

DN Kultur, denna underbara massmördarförhärligande publikation, rapporterar idag att sammanlagt 30 amerikanska filmkritiker fått sparken under de senaste två åren.

DN analyserar inte det här närmare, vilket är deras problem. Det här är givetvis en följd av den nya teknik som finns och de nya sätt som människan anpassat sig till när det kommer till att söka information. Att en tidning ska ha en uppblåst filmkritiker som sitter och tycker till är helt förlegat. Varför ska jag lyssna på någon som sitter och analyserar amerikansk slapstick utifrån überakademiska teorier om kulturellt kapital och annat crap när jag kan läsa en bloggare som jag vet tycker om ungefär samma filmer som jag?

Vem som helst förstår att det blir fånigt, de breda folklagren är inte särskilt intresserade av sådant, de vill ha tips om vilka filmer de ska se. Tati är inte roligare än Superhero the movie, inte på något sätt. Nu tycker givetvis jag också att den sistnämnda är skräp, men ibland har även skräpfilmer ett värde. En torsdagkväll efter jobbet så är valfri Steven Seagal-film precis så mycket som jag klarar av att ta in intellektuellt.

Det är det här som är knäckfrågan när det kommer till varför filmkritikerna inte längre är intressanta. De har så distansierat sig från hur folk ser på film och konsumerar kultur så istället för att titta på en film utifrån i vilken situation den är bra, så har de ägnat 60 år åt att hitta objektiva kriterier för vad som är bra kultur och stor konst och försökt pracka på detta på sina läsare.

I takt med att internets funktion som åsiktsgenererande maskin har ökat (i takt med bloggandet) så har också dagstidningarnas minskat. Musikindustrin står inför samma nya konkurrenssituation, de har inte löst problemet på ett vettigt sätt, men till skillnad från den tryckta median så har de i alla fall insett - och erkänt - problemet.

Om inte tidningarna inser att deras roll har förändrats, och att deras åsiktsskaparmonopol är dött, så kommer också de dö sotdöden. Maria Schottenius kommer att sitta i en källare och producera ett kulturfanzine läst av 100 personer utan uppkoppling, lite som en Fransciskanermunk som post Gutenberg envisades med att fortsätta handskriva böcker och försökt sälja dem till en masspublik till ett pris tusenfalt högre än den massproducerade varianten av samma bok.

Allt jag har att säga till de stackars arbetslösa filmkritikerna är: Skyll er själva. Ni har skapat problemet själva och nu har ni att anpassa er eller dö.

Bra där Burma

Burma har som första nation någonsin vägrat visum till hjälparbetare från FN vilket givetvis är helt rätt tänkt. Det fattar ju vem som helst att de små kräken hade tänkt smyga sig in i Burma och bosätta sig där.

För vem vill inte leva i en militärdiktatur som mördar munkar till frukost, orsakar svält till lunch och drabbas av naturkatastrofer till middag?

Den svenska modellen 6.66

Fackförbundet SEKO har av någon outgrundlig anledning dragit igång en kampanj där de lägger 7 millar av sina medlemmars pengar på att hitta på en massa trams om något de kallar för den svenska modellen 2.0. I korthet går kampanjen ut på att argumentera för mer statliga lösningar, mindre valfrihet och ett ökat skatteuttag från lågavlönade arbetare i transportsektorn som tydligen inte har förmåga att bestämma över sina egna pengar.

En sak som fascinerar är hur man så totalt har fuckat upp sitt bildval. Tågen som spårat ihop är Holländska tåg från ett statligt bolag, incidenten ledde sedan till att man beslutade att privatisera järnvägarna eftersom det offentliga inte klarade av att sköta dem. Den väg som inte är färdigbyggd är brasiliansk, ritad av en socialistisk arkitekt slash borgmästare, och är idag färdigbyggd. Telelinorna är från Island, det land i världen som har lyckats bäst med att privatisera telenätet. SEKO är inte direkt ansvarigt för detta utan det är givetvis "byrån" Arena, Johan Ehrenbergs lekstuga där han för skattepengar försöker leka reklam på socialistiskt vis, som har gjort bort sig å det grövsta.

Däremot kan, och bör, SEKO lastas för det sätt med vilket man handskas med sina medlemmars inbetalda pengar. Då särskilt för de i SEKO-kollektivet som inte håller med fackpamparna. D.v.s de arbetare som trivs med att få högre lön hos en privat arbetsgivare, de som inte vill betala extra för att ringa rikssamtal och de som tycker att det är najs att kunna åka bil till Danmark istället för att överbetala på en fyllefärja.

Engelsmännen har ett bra begrepp för människor som ägnar sig åt sådana här idiotkampanjer; C U N T S.

Våren -68, 40 år senare

Idag högtidlighåller de flesta tidningar "revolutionsvåren" 1968. Det är en period i historien som vi alla ska vara tacksamma över att den har ägt rum. Utan den hade vi sannolikt haft ett mycket torftigare och sämre samhälle.

Revolutionen i sig förändrade givetvis ingenting, i västvärlden i alla fall. Öststaterna blev givetvis lidande av att vänsterungdomarna i Frankrike, Sverige m m blundade för de sovjetiska övergreppen och hyllade kamrat Stalin. Vietnam gick ju också åt helvete, det är först nu som landet börjat hämta sig och den hårt prövade befolkningen där börjar få lite frihet och marknadsekonomi. Kina gick det också sådär för, kamrat Mao lekte kulturrevolution och tog livet av ett par miljoner kineser. Sen har vi också Nordkorea, Kambodja och ett antal länder i Afrika som det inte heller gick så bra för. Men de fick ju i alla fall stöd i sin misär av en samling medelklassungdomar i västeuropa. De som idag svälter i Zimbabve är sannolikt väldigt glada över att kårhuset ockuperades, det gör det hela mer värt det.

Det brukar sägas att det inte är de onda människornas ondska som är problemet, utan de goda människornas tystnad. 1968 var ett år då de goda människorna faktiskt började säga ifrån. Vänstervågen födde ett nytt tänkesätt där det gamla började ifrågasättas, ju fler FNL-aktivister och Proletärenförsäljare som befolkade stadens gator desto mer bereddes marken för liberala tänkare som Milton Friedman. De högljudda kraven på socialism och förtryck födde tankar hos mannen på gatan, vilket ledde fram till krav på mindre statligt inflytande, mindre merkantilism, mer globalisering, mer kapitalism.

Nicolas Zarkozy har vittnat om att hans politiska engagemang föddes i en anti-revolutionsdemonstration 1968. Ronald Reagan och Margaret Thatcher valdes som en direkt följd av folks avsmak inför 68-generationens korkade idéer och diktaturfantasier, något som lett fram till att Storbritannien och USA nu har ett välstånd som ligger ljusår före bland annat vårt Svenska.

Så idag är en dag att fira, den här dagen för förtio år sedan lades grunden för det som skulle vara slutet för all socialistromantisering. Ge det ett par decennier till så kommer de sista romantikerna ha dött ut helt, då kan vi som är kvar ägna oss åt att helhjärtat fortsätta bygga en bättre värld istället för att tjafsa med tokiga ögonläkare eller kulturskribenter.